Elevreflektion och dokumentation i slöjdämnet utifrån några slöjdlärare

Sammanfattning

Studien undersöker hur slöjdlärare använder reflektion och dokumentation i undervisningen samt hur detta påverkar elevers lärande och återkoppling och bedömning. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv och teorin om metakognition analyseras hur reflektion och dokumentation kan främja elevers lärande genom att synliggöra tankar, arbetsprocesser och förståelse för det egna skapandet. Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fyra slöjdlärare med varierande erfarenhet av undervisning i slöjdämnet. Resultaten visar att samtliga informanter använder någon form av elevreflektion och dokumentation i sin undervisning. Det sätt som dokumentation används i undervisningen är både digitalt och analogt. Lärarna upplever att dessa arbetssätt stärker elevernas medvetenhet och underlättar bedömning, men är samstämmiga i att dessa pedagogiska verktyg är tidskrävande och tar tid från mer, enligt dem, väsentliga delar i deras undervisning. Resultatet visar också att slöjdlärare anser att det är svårt att motivera elevreflektion och dokumentation i de lägre årskurserna. Slutsatsen är att slöjdlärare uppfattar reflektion och dokumentation som betydelsefulla för att stärka elevers förståelse, kunskapsutveckling och självständighet. Reflektion och dokumentation används dock främst genom förutbestämda frågor och digitala portföljer, där dokumentationen i praktiken främst fungerar som underlag för summativ bedömning snarare än som formativt stöd. Det råder en osäkerhet hos slöjdlärarna i studien kring hur reflektion och dokumentation kan utformas enligt tidigare forskning för att fullt ut gynna elevernas lärande. Sammantaget visar studien att dessa moment har stor pedagogisk potential, men att deras värde för elevers långsiktiga lärande förutsätter en mer organiserad och integrerad användning i undervisningen.