Erfarenheter av att genomföra livsstilsförändringar hos personer med diabetes mellitus typ 2 : En icke-systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk och progressiv sjukdom som utgör ett växande globalt folkhälsoproblem. Sjukdomen kännetecknas av insulinresistens och/eller en nedsatt förmåga hos pankreas att producera insulin, vilket medför en ökad risk för långtgående komplikationer. Diabetes mellitus typ 2 är i stor utsträckning kopplad till påverkbara livsstilsfaktorer, där ohälsosamma kostvanor, fysisk inaktivitet, övervikt och obesitas utgör centrala riskfaktorer. Livsstilsförändringar är en viktig del av behandlingen vid diagnos av Diabetes mellitus typ 2 och kan, om de genomförs, bidra till att behovet av läkemedelsbehandling skjuts upp eller minskar. Syfte Syftet var att belysa vad personer med Diabetes mellitus typ 2 har för erfarenheter av att genomföra livsstilsförändringar. Metod En icke-systematisk metod tillämpades för att besvara arbetets syfte. 15 vetenskapliga artiklar valdes ut i databaserna CINAHL och PubMed. Studierna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas granskningsmall och vidare analyserades resultaten utifrån en integrerad analys. Resultat Tre huvudkategorier identifierades i resultatet: Förändringar i vardagliga livet, upprätthållandet av förändringar och behov av stöttning och råd. Resultatet visade att livsstilsförändringar såsom fysisk aktivitet, stresshantering och kost har en väsentlig påverkan på välmåendet hos personer med Diabetes mellitus typ 2. Resultatet visade även att personer med sjukdomen behöver stöttning av hälso-och sjukvården samt närstående för att genomföra och bibehålla livsstilsförändringar. Slutsats Livsstilsförändringar är avgörande för det fysiska och psykiska välbefinnandet hos personer med Diabetes mellitus typ 2. Fysisk aktivitet och kostförändringar förbättrar hälsan men möter hinder som ekonomiska svårigheter, bristande motivation samt sociala utmaningar. Individanpassad rådgivning och socialt stöd från hälso- och sjukvården, särskilt sjuksköterskan, är centrala faktorer för att främja egenvård och hållbara vanor. Ett personcentrerat och holistiskt arbetssätt kan stärka patientens självtillit och möjliggöra långsiktig förändring.