Från skydd till ansvar : En kritisk analys av förslaget om sänkt straffbarhetsålder i Sverige

Sammanfattning

I juli år 2023 tillsattes en särskild utredare i syfte att göra en översyn av den straffrättsliga särbehandlingen av unga lagöverträdare. I januari år 2025 publicerades SOU 2025:11 vari en ändring av 1 kap. 6 § BrB föreslogs. Med anledning av att skjutvapenvåld och sprängningar har ökat i Sverige samt att allvarlig brottslighet har blivit vanligare bland yngre individer föreslås en relativ sänkning av straffbarhetsåldern till 14 år. Sänkningen föreslås vara tidsbegränsad till fem år och endast användas för brottstyper där minimumstraffet är fyra års fängelse. Utredarna betonar behovet av att upprätthålla samhällsskyddet även vid allvarlig brottslighet begången av barn. Om åtgärder inte vidtas riskerar rättssystemets legitimitet att ifrågasättas, enligt utredningen. Förslaget har blivit föremål för omfattande kritik av flertalet av utredningens remissinstanser. En del av kritiken som framförts är att barn bör hanteras inom ramen för socialrättsliga åtgärder och inte inom straffsystemet. Att ändringen ska innebära en relativ straffbarhetsålder som är beroende av brottets rubricering har också kritiserats av remissinstanser. En straffbarhetsålder som är relativ riskerar att minska lagföringens förutsebarhet för såväl unga lagöverträdare som brottsoffer. Enligt några av experterna som uttalat sig i SOU 2025:11 riskerar sänkningen av straffbarhetsåldern att bli kontraproduktiv, eftersom tidig lagföring av barn ökar risken för återfall i brott. En högre repressionsnivå har enligt forskning inte heller visat sig förebygga brottslighet. En liknande sänkning av straffbarhetsåldern genomfördes i Danmark år 2010. I efterhand kunde det konstateras att återfall bland de dömda barnen hade ökat i jämförelse med innan sänkningen samt att färre barn klarade skolan. I ett uttalande har även Barnrättskommittén sett med oro på förslaget och uppmanat medlemsländerna att höja, inte sänka straffbarhetsåldern. Enligt art. 40 första punkten barnkonventionen ska barn som misstänks eller befunnits skyldiga till brott behandlas på ett sätt som främjar deras återanpassning till samhället. Frihetsberövanden av barn ska undvikas och får endast ske under en så begränsad tid som möjligt enligt art. 37 b barnkonventionen. I analysen behandlas de motiv som har legat till grund för fastställandet av straffbarhetsåldern, samt de motiv som ligger till grund för det aktuella förslaget. Det konstateras att synen på särbehandlingen av unga lagöverträdare har förändrats och förslaget kolliderar med de skäl som ligger till grund för särbehandlingen av unga. Förslaget sätts även i kontext med aktuella straffrättsliga principer i syfte att se hur förslaget förhåller sig till dem. Förslaget framstår som problematiskt ur ett straffrättsligt perspektiv då det riskerar att stå i strid med såväl allmän- och individualpreventiva syften, samtidigt som legalitetsprincipens krav på förutsebarhet kan komma att åsidosättas. Vidare analyseras vilka konsekvenser genomförandet av förslaget kan innebära för unga lagöverträdare och för brottsoffer. Sänkningen av straffbarhetsåldern riskerar att bli kontraproduktiv och på längre sikt urholka legitimiteten för rättssystemet, eftersom en relativ straffbarhetsålder minskar förutsebarheten och rättssäkerheten genom att ge rubriceringsfrågan betydelse för aktualiserandet av straffbarhetsåldern. Det finns också underlag för att brottsofferperspektivet kommer att försvagas i stället för att förstärkas genom en sänkning eftersom det kan upplevas som kränkande för brottsoffer att barn hålls straffrättsligt ansvariga för vissa brott men inte för andra.