”Han är ju självsäker så om man hade varit Zlatan så hade det kanske varit lite enklare” : En studie om elevers upplevelser av muntlig framställning i gymnasieskolans svenskämne.

Sammanfattning

Denna studie behandlar muntlig framställning av monologisk karaktär i svenskämnet på gymnasiet, med särskilt fokus på talängslan. Studien utgår från problemet att många elever upplever nervositet och självmedvetenhet när de talar inför klassen, vilket kan påverka deras prestation negativt. Syftet är att undersöka elevernas upplevelser av muntlig framställning och om en retorisk övning i karaktärisering, hämtad från den klassiska progymnasmata-traditionen, kan minska elevernas talängslan genom att skapa distans till det egna jaget.Studien genomfördes i en gymnasieklass, där eleverna först besvarade en enkät om sina erfarenheter av muntlig framställning. Därefter deltog de i en lektion med övningar i karaktärisering, följt av en fokusgruppintervju.Studiens teoretiska ramverk bygger på ett sociokulturellt perspektiv på lärande med särskilt fokus på kulturella artefakter.Studien visar att muntlig framställning i svenskämnet ofta präglas av nervositet och självmedvetenhet, kopplade till rädslan för att bli bedömd. Dessa känslor är inte enbart individuella utan har en social dimension, då elever upplever samhörighet i sina utmaningar. Retoriska övningar som karaktärisering kan fungera som kulturella verktyg för att minska talängslan genom att skapa distans till det egna jaget och rikta fokus mot innehållet. Därmed kan de bidra till en mer stödjande pedagogik som ser talängslan som en gemensam utmaning snarare än ett personligt misslyckande.