Individuella, relationella och kontextuella prediktorer för livstillfredsställelse hos yngre äldre.

Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning självupplevd hälsa, socialt stöd och kollektiv förmåga predicerar livstillfredsställelse hos den yngre äldre generationen. Tidigare forskning har i stor utsträckning fokuserat på individuella och relationella faktorer i relation till livstillfredsställelse, medan kontextuella faktorer fått mindre uppmärksamhet. Särskilt i studier av yngre äldre i övergången mellan arbetsliv och pension. Mot denna bakgrund undersöktes dessa faktorer samtidigt i föreliggande studie. Data hämtades från IDA-projektet, ett longitudinellt forskningsprogram vid Örebro universitet, och studien har ett tvärsnittsupplägg baserat på data insamlade år 2023. Urvalet bestod av 625 deltagare i åldern 67–69 år. Självrapporterade data från etablerade och validerade mätinstrument, däribland Satisfaction with Life Scale (SWLS) och Multidimensional Scale of Perceived Social Support (MSPSS), analyserades med deskriptiv statistik, Pearsons korrelationsanalys samt multipel linjär regressionsanalys. Resultatet visade att självupplevd hälsa och socialt stöd var starkt relaterade till livstillfredsställelse, medan kontextuella faktorer i form av social sammanhållning och tillit uppvisade svagare samband. Informell kontroll var relaterad till livstillfredsställelse på bivariat nivå men framträdde inte som en självständig prediktor i regressionsanalysen. Sammantaget bidrar studien till en fördjupad förståelse av hur individuella, relationella och kontextuella faktorer samverkar i relation till livstillfredsställelse hos yngre äldre i övergången till pension.