Inhysningssystemets påverkan för svansbitning hos tillväxtgris & slaktgris

Sammanfattning

Stress, frustration, näringsbrist och sjukdom är de största riskfaktorerna för att en gris ska utveckla ett negativt beteendemönster som leder till svansbitning. Dessa riskfaktorer förekommer både i inhysning av tillväxtgris och slaktgris. Svansbitning är multifaktoriellt, en kombination av flera olika faktorer kan utlösa beteendet hos grisen. Grisen upplever negativ stress under avvänjningsperioden, vid flytt, sammanslagning i nya gruppkonstellationer, foderbyte, bristfällig berikning, miljö/doft byte, hög beläggningsgrad, vid negativt energi- och näringsintag och vid sjukdomstillstånd. Alla dessa stressfaktorer finns att återse i inhysningssystem för grisar. Inhysning i en spaltbox med bristfällig berikning och okända individer ger upphov till negativ stress, aggression och svansbitningsbeteenden hos grisen. Inhysning i djupströbädd med kända gruppindivider och berikning, ger upphov till trygghet samt lägre aggression- och svansbitnings beteenden. Fodrets sammansättning och konsistens påverkar grisens välfärd, psykologiska och fysiologiska beteenden. Kvalitetsfoder med hög smaklighet för ny avvanda grisar är viktigt för deras mag- och tarmhälsa, blir grisen sjuk ökar stressen och risken för oönskade beteenden. Foder är en viktig faktor i alla inhysnings alternativ, speciellt i system där övriga riskfaktorer är höga. Inhysningssystem har en påverkan på förekomsten av svansbitnings beteenden hos tillväxt- och slaktgris. Dock har vissa system färre riskfaktorer och andra system har högre riskfaktorer. Ett system med låga riskfaktorer för svansbitning är familjeboxsystem på djupströbädd. Ett system med höga riskfaktorer för svansbitning är spaltbox-system med transport och blandning av grisar.