Utfodring och tillväxt hos mjölkraskvigor : för en optimal inkalvningsålder

Sammanfattning

En inkalvningsålder hos mjölkraskvigor på 23-24 månader har länge varit en rekommendation bland annat tack vare dess goda effekt på mjölkföretagets hållbarhet. Dagens genomsnittliga inkalvningsålder i Sverige är 26,7 månader, vilket vittnar om att en del av Sveriges mjölkbesättningar inte når den rekommenderade inkalvningsåldern. Eftersom könsmognaden, och därmed kvigans möjlighet att bli dräktig, styrs av kvigans vikt snarare än ålder, är kvigans tillväxt av stor betydelse. Syftet med studien var därför att belysa betydelsen av att genom rätt utfodring främja god tillväxt hos mjölkraskvigor och därmed nå en lägre inkalvningsålder än dagens svenska genomsnitt. Litteraturstudien visade att en hög tillväxt innan könsmognad var viktig för en möjlighet till tidig seminering samt ge en god reproduktionseffektivitet hos kvigan. En alltför hög tillväxthastighet kan begränsa kvigans kommande mjölkproduktion, dock har gränsen för den optimala tillväxthastigheten ökats över tid. När kvigan är äldre och dräktig finns en risk att en för energität foderstat leder till en hög fettansättning och överhull, vilket kan ge kalvningssvårigheter och lägre mjölkproduktion. Kvigans näringsbehov skiljer sig under uppfödningsperioden eftersom en högre vikt och tillväxthastighet också innebär ett högre näringsbehov. En jämförelse mellan ett grovfoder med en hög energikoncentration och ett grovfoder med låg energikoncentration gjordes. Det visade att ett grovfodermedel med en låg energikoncentration inte är lämpligt till kvigor som ska växa 800 g/d. Slutsatsen av studien var att en anpassad utfodring och tillväxt har stor potential att bidra till en sänkt genomsnittlig inkalvningsålder hos svenska mjölkraskvigor och öka mjölkföretagets hållbarhet.