”Jag är inte ordningsvakt, jag är sjuksköterska” : En kvalitativ intervjustudie om hot och våld inom akutpsykiatrisk vård

Sammanfattning

Bakgrund: Hot och våld är vanligt förekommande inom akutpsykiatrisk vård och kan påverka arbetsmiljö, vårdrelationer och psykiatrisk omvårdnad. Riskbedömning och förebyggande arbete utgör därför centrala delar av sjuksköterskans arbete. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld och hur de beskriver att det påverkade deras möjligheter att bedriva psykiatrisk omvårdnad inom akutpsykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes. Semistrukturerade intervjuer utfördes med tretton sjuksköterskor från psykiatriska akutmottagningar i Sverige. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Sjuksköterskor beskrev att hot och våld uppstod genom ett samspel mellan patientrelaterade, situationsbundna och organisatoriska faktorer. Hot och våld upplevdes försvåra möjligheterna att bedriva psykiatrisk omvårdnad genom att fokus försköts från vårdande relationer till säkerhet och restriktioner. Omvårdnadsåtgärder beskrevs fördröjas, förändras eller utebli, samtidigt som vårdrelationen präglades av ökad distans. Riskbedömning, lågaffektivt bemötande, erfarenhet, teamarbete samt kollegialt och organisatoriskt stöd framhölls som betydelsefulla för att hantera och förebygga hot- och våldssituationer. Diskussion: Resultatet belyser en etisk konflikt mellan patienters rätt till vård och vårdpersonalens rätt till en säker arbetsmiljö. När säkerhet prioriteras framför omvårdnad riskerar möjligheten till personcentrerad psykiatrisk omvårdnad att begränsas. Slutsats: Hot och våld identifierades som en betydande faktor som påverkade både sjuksköterskors mående och möjligheten att bedriva psykiatrisk omvårdnad. Förutsättningar för reflektion, utbildning och stöd i arbetsgruppen kan vara betydelsefulla för att stärka trygghet och upprätthålla vårdande relationer i en vårdkontext präglad av säkerhetskrav.