Knutpunkters tillgänglighet för invånarna : En fallstudie på två resecentrum i Västerås kommun och Uppsala kommun

Sammanfattning

I Sverige använder fler invånare bilen som färdmedel framför att åka kollektivtrafik när de lämnar bostaden (Eriksson & Forward 2010 s. 14–16). De flesta städerna växer och befolkningen blir allt större, detta påverkar planeringen av infrastrukturen och viktiga knutpunkter i trafiksystemet. Nyanoder skapas vilket gör att knutpunkterna blir felplacerade i förhållande till de nya noderna. Detta gör att knutpunkterna inte används i samma utsträckning som om knutpunkten skulle vara närmare den nya noden (Bjerkemo 2011 s. 11). Syftet med kandidatarbetet är att undersöka hur kommuner planerar tillgängligheten till och från ett resecentrum för att få fler invånare att använda sig av kollektivtrafiken. I Kandidatarbetes problemformulering har tillgängligheten till resecentrum problematiserats och förklarats. I kunskapsöversikten finns mer bakgrundsinformation om resecentrum, kollektivtrafik och resvanor som ger läsaren en grundkunskap inom ämnet. Det har utförts två fallstudier där två olika resecentrum har undersökts. De ska skildra hur två olika kommuner väljer att planera runtomkring resecentrum utifrån en kvalitativ textanalys och hur det ser ut vid resecentrumet utifrån en platsanalys. Efter fallstudien har det utförts en analys där det teoretiska ramverket tillgänglighet används. I diskussionen diskuteras hur kommunerna har planerat tillgängligheten vid respektive resecentrum. Slutsatsen som kan dras utifrån kandidatarbetet är att kommunerna skriver att de vill öka tillgängligheten genom att prioritera gång, cykel och kollektivtrafik. Både Västerås kommun och Uppsala kommun vill förbättra framkomligheten för gång och cykel genom sammanhängande gångvägar och cykelvägar. Kollektivtrafiken är en viktig utgångspunkt för att minska bilanvändandet. Genom att förtäta staden påpekar kommunerna att kollektivtrafikens kundunderlag ökar och ger förutsättningar att bygga ut kollektivtrafiken. Resecentrumets utformning antas påverka användningen av kollektivtrafiken. Västerås kommun har alla funktioner samlade på en sida av järnvägsspåret vilket optimerar framkomligheten, orienterbarheten, men även tryggheten på platsen för att det finns fler invånare i rörelse. Uppsala kommun har dock inte alla funktioner på samma sida av järnvägsspåret,vilket påverkar tillgängligheten enligt mitt teoretiska ramverk. Uppsalas resecentrum är mer uppdelad och kan antas påverka användandet av kollektivtrafiken. Landsbygden i respektive kommun påverkas av att det inte finns tillgång till kollektivtrafik, vilket gör att de är mindre sannolikt att de använder sig av resecentrumet.