Landskapet vi ärvde, landskapet vi formar och landskapet vi lämnar vidare : en explorativ studie om hur landskapets värde har omförhandlats över tid

Sammanfattning

Landskap förändras ständigt. Att värderingar och tolkningar av landskapet har förändrats tidigare innebär rimligen att de kommer att fortsätta göra det i framtiden. Idag sker landskapsförändringarna i en takt och omfattning som kan beskrivas som historiskt unikt. Hur ska man kunna medla mellan landskapets olika värden när förändringarna accelererar? Kan tillvaratagandet av erfarna experters erfarenheter ge oss verktyg för förståelse av förändringarnas mekanismer? Studien jag har gjort bygger på djupintervjuer och analyser av hur landskapets värden har tolkats och prioriterats i landskapsförvaltningen över tid. Vi får följa yrkesbanan hos två, numera pensionerade, profiler inom svensk landskapsförvaltning från 1960-talet fram till nutid. Genom deras erfarenheter blir det tydligt att de policyer och förvaltningssystem som formar landskapet är socialt och historiskt framvuxna och därmed möjliga att förändra. Olika intressen har premierats vid olika tidpunkter, maktförhållanden har förskjutits mellan aktörer. Idéer och diskurser har format landskapet, samhällsförändringar och kriser har drivit fram nya lösningar. Berättelserna är uppdelade i olika segment där jag har försökt dra slutsatser och lärdomar av hur olika perspektiv på landskapet gavs utrymme. Några axplock: marginaliseringen av skogsbete och fäbodbruk blev tydlig i den successiva process där skogsbruk och jordbruk gick skilda vägar under påverkan av jordbrukets rationalisering och en växande marknadsekonomi. Processen synliggjorde hur förändrade ekonomiska strukturer och ideal successivt förändrade relationen mellan människor, brukande och landskap. Frågorna vad i landskapet ska bevaras? varför? för vem? belystes med hur man resonerade vid en nationell sammanställning av det som senare blev kulturmiljövårdens riksintressen och ängs- och hagmarksinventeringen som genomfördes på nationell skala; båda kom till som en reaktion på att något höll på att gå förlorat. I fallet Björkö blev det tydligt hur makt och tolkningsföreträde påverkat landskapsförvaltningen. När kulturmiljövården tog över området utgick förvaltningen från ett ideal om att landskapet borde lämnas utan mänsklig påverkan, vilket ledde till att tidigare brukningsformer upphörde och området växte igen. Det som framförallt framgår i studien är att varje förändring kan förstås som en omförhandling av landskapets värden, där frågor om vilka intressen som ges företräde och vilka perspektiv som marginaliseras aktualiseras. Att ramarna inte är givna. Att platsen är relationerna. Att för att kunna fatta kloka framtida beslut behöver vi förhålla oss till historiens komplexitet, nutidens tolkningar och värderingar, frågor om landskapsrättvisa samt det ansvar som ligger i vad vi lämnar vidare.