Lärares användning av högläsning i undervisningen F-3 : En didaktisk studie utifrån vad, hur och varför

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur lärare i årskurserna F–3 planerar, genomför och motiverar användningen av högläsning i undervisningen utifrån de didaktiska frågorna vad, hur och varför (Uljens 1997). Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med sex lärare samt fyra klassrumsobservationer. Datamaterialet analyserades genom tematisk analys där återkommande mönster identifierades och organiserades i teman. Resultatet visar att högläsning är en återkommande och etablerad del av undervisningen, där aktiviteten ofta genomförs som en rutin i klassrummet. Samtidigt motiverar lärarna högläsning som ett pedagogiskt verktyg, främst kopplat till elevers språkutveckling. I den observerade undervisningen framträder dock att högläsning i stor utsträckning genomförs som lärarstyrd uppläsning med begränsade möjligheter till elevdelaktighet, vilket synliggör en skillnad mellan lärarnas intentioner och den undervisningspraktik som faktiskt tar form. Vid val av högläsningstexter framträder elevgruppens intresse, språkliga nivå och undervisningens innehåll som centrala didaktiska överväganden. Resultatet visar även variationer i hur högläsning genomförs, från mer dialogbaserade inslag till sammanhängande uppläsning där eleverna främst lyssnar. Sammanfattningsvis visar studien att högläsning rymmer ett spänningsfält mellan att fungera som en rutinmässig aktivitet och som ett medvetet pedagogiskt verktyg. Lärarens didaktiska val får därmed betydelse för hur högläsningen utformas och vilka möjligheter till elevdelaktighet och lärande som skapas. Studien bidrar med en fördjupad förståelse av hur högläsning används och motiveras i undervisningen i de tidiga skolåren.