Mellan avbildning och relation : En studie om bildskapande och mötet med naturen i bildundervisningen

Sammanfattning

Denna studie behandlar hur relationer mellan människa och natur gestaltas i bildskapande, samt vilka bilddidaktiska spänningar som kan uppstå i ett sådant arbete. Studien tar sin utgångspunkt i en upplevd distans mellan människa och natur. Då dagens bildundervisning präglas av antropocentriska avbildande traditioner finns ett behov att utforska relationella sätt att förstå och arbeta med människa-naturrelationer. Studien syftar till att undersöka hur deltagare gestaltar relationer mellan människa och natur i en workshop, hur deltagare resonerar kring dessa relationer i efterföljande samtal, samt vilka bilddidaktiska övervägningar som är relevanta när man utforskar människa-naturrelationer. Studien använder sig av ett posthumanistiskt perspektiv som teoretiskt ramverk. Studien är kvalitativ då empirin genererades genom en workshop som inleddes i skogen där deltagarna valde ut var sitt naturobjekt. Naturobjektet användes sedan som utgångspunkt i det gestaltande arbetet, följt av ett fokusgruppsamtal. Det transkriberade fokusgruppsamtalet användes för en tematisk analys där bilder även tolkas i relation till samtalet. Studien visar att deltagarna ofta utgick från traditionell avbildning där antropocentriska tendenser präglade gestaltningarna, men också gestaltningar som visade förståelse för naturens agens. Resultatet visar även att relationer formades av handling, val och fantasi. Didaktiska spänningar som framträdde rörde för- och nackdelar med en öppen uppgift samt att naturobjektet fungerade som en ingång och inspiration men kunde också vara en begränsning. Detta visar att bildundervisning kan skapa möten med naturen men att det kräver medveten didaktisk utformning för att inte falla tillbaka i avbildningstraditioner. Studien bidrar med bilddidaktiska perspektiv på hur människa-naturrelationer kan utforskas genom bildskapande.