Mellen hem och arbete : En kvalitativ studie om socialarbetares upplevelser av gränsdragning vid distansarbete inom socialtjänsten.

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur socialarbetare inom socialtjänsten upplever distansarbete och hur arbetssättet påverkar gränsdragningen mellan arbete och privatliv. Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma socialarbetare inom Stockholms län, där alla arbetar på distans mellan 1–3 dagar i veckan. Resultatet visar att distansarbete upplevs både som en möjlighet och en utmaning. Respondenterna beskriver att distansarbete kan bidra till ökad flexibilitet, bättre återhämtning och större möjligheter att kombinera arbete och privatliv. Samtidigt framkommer det att gränsen mellan arbete och privatliv riskerar att bli otydlig när arbetet utförs i hemmiljön. För att hantera detta framkommer det att respondenter använder olika strategier som fysiska avgränsningar i hemmet, anpassa arbetsuppgifter som utförs på distans, utveckla rutiner för att avsluta arbetsdagen samt ta hänsyn till sekretess och integritet i hemmiljön. Dessutom visar resultaten att distansarbete påverkar klientrelationer och det kollegiala stödet. Digitala klientmöten kan upplevas som mer distanserade då kroppsspråk och känslor blir svårare att tolka, men samtidigt kan digitala möten skapa ökad tillgänglighet och minska stress för vissa klienter. Resultatet visar även att spontan kollegialt stöd minskar vid distansarbete, vilket kan påverka möjligheten att bearbeta emotionellt krävande arbetsuppgifter.Sammanfattningsvis visar studien att distansarbete inom socialt arbete innebär en komplex balans mellan flexibilitet och gränslöshet. Hur socialarbetaren upplever distansarbete påverkas av individuella förutsättningar, arbetsuppgifter, strategier och möjligheten att upprätthålla tydliga gränser mellan yrkesroll och privatliv.