När distraktion formar minnet: Modalitet och gärningsperson-igenkänning

Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka om olika distraktioner i form av visuella och auditiva stimuli påverkade igenkänning av en gärningsperson eller återkallning av detaljer. Studien undersökte även om ett kognitivt N-back-test kunde associeras med deltagarnas prestation på igenkänning och återkallningsuppgifterna. Det var totalt 30 deltagare som befann sig på Luleå tekniska universitet. Deltagarna var i åldrarna 20-41 år (Mdn=23; M=24,23; SD=3,8). Alla deltagare blev indelade i en av tre grupper: kontrollgrupp, visuell grupp eller auditiv grupp. Kontrollgruppen hade inga distraktioner, den visuella gruppen hade en blinkande ficklampa som distraktion och den auditiva gruppen hade en ljudsignal från en mobiltelefon som distraktion. Experimentet började med att deltagarna fick göra ett N-back för att testa deras kognitiva förmåga. Senare fick de se en videosekvens av ett fiktivt brott som begåtts, efter det fick de göra ett enklare matematiktest som distraktionsmoment och till sist fick de svara på frågor kring detaljer i videon och en igenkänningsuppgift av gärningspersonen. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan de olika grupperna i någon form. Det fanns inte något signifikant samband mellan prestationen på N-back-testet och deras senare prestation på återkallning av detaljer och igenkänning av gärningspersonen. Detta betyder att studien inte har något statistiskt stöd för att kunna dra en slutsats om att de distraktioner som användes kunde påverka individernas minnesprestation.