Nödvändigt ont eller onödigt gott : Övningspassets längd och frekvens: en fenomenologisk självstudie av klarinettspel

Sammanfattning

Studien handlar om huruvida längden och frekvensen på övningspass påverkar teknisk utveckling och musikaliskt uttryck vid klarinettspel. Arbetet fokuserar på hur kortare, dagliga övningstillfällen påverkar utvecklingen av ovan nämnda faktorer och har använt sig av en specifik övning så kallad ”Kanters övning” som utfördes dagligen under en månads tid för att utvärdera detta. Hur utvecklingen skedde kunde loggboksantekningar och videoinspelningar av övningspassen samt stycket Klarinettsonat i F-moll av Brahms synliggöra. Resultaten pekar på att de korta passen främst främjar teknisk utveckling, särkilt inom anding och fingerteknik. I andingen förbättrades uthållighet och klangen blev mer konsekvent. Fingertekniken utvecklades genom ökad precision och smidighet vid större språng i tonomfång. Andra aspekter så som dynamik och klangvariation påverkades även de, men dock till mindre grad och detta kan bero på det begränsade övningsmaterialet. Ökad självmedvetenhet i klarinettspelet är ytterligare en aspekt som har utvecklas under projektets gång och kunde därmed göra det möjligt att korrigera misstag i realtid utan behov av verktyg som stöd, något som stämmer överrens med tidigare forskning om metakognition. Den ökade självmedvetenheten har även positivt påverkat motivation och koncentration. Korta, dagliga pass kan vara en effektiv metod för att utvecklas tekniskt, men en variation i övningsinnehåll kan vara nödvändig för attutveckla andra aspekter i spelet.