Nyanvändning av infrastruktur och upplösning av barriärer : ett gestaltningsprojekt i Falkenberg

Sammanfattning

Detta arbete utforskar hur infrastruktur kvarbliven ifrån tidigare användning kan omvandlas till en attraktiv, funktionell och socialt hållbar offentlig miljö. Studien fokuserar på en tidigare järnvägskorridor längs Ätran, vilken av kommunen beskrivs som ett sår i stadslandskapet. Projektet analyserar platsens potential att utvecklas till ett sammanhängande och identitetsskapande promenadstråk som knyter samman stadskärnan, nybyggnadsområdet Rampen och det närliggande Årummet. Syftet är att skapa ett gestaltningsförslag för den tidigare järnvägskorridoren, för att ge den ny användning, med särskilt fokus på lek, rörelse och rumslig konnektivitet. Arbetet prövar hur infrastruktur kan omtolkas för att genom omgestaltning ta vara på platsens historia. Där funktionellt bevarande låter platsens struktur, material och rörelselogik får ligga till grund för nya användningar snarare än att raderas. Projektet hoppas ha bidragit med insikter om de omvandlingsprocesser som sker i infrastrukturella miljöer i kontexten av små och medelstora städer. Ansatsen kombinerar platsanalys, litteratur, iterativ design, samt fallstudier av relevanta referensprojekt: High Line, Superkilen, Banvallsleden och Wallanlagen. Dessa exempel har analyserats ifrån sina likheter och skillnader, däribland skala, landskapskaraktär och urban struktur. Därmed informerat en platsanpassad design för Falkenberg. Gestaltningsprocessen har varit iterativ och utforskande, där skisser, CAD-plan och 3D-modellering använts för att undersöka rumsliga samband, skala, siktlinjer och användarupplevelse. Det framtida förslaget visar hur en tidigare barriär kan transformeras till ett linjärt offentligt rum där lek, vardagsrörelser och möten vävs samman. Lekfulla inslag integreras längs hela promenadstråket snarare än att koncentreras till en avgränsad lekplats, vilket främjar spontan användning och inkluderande nyttjande över åldersgränser. Den tydliga linjära strukturen stärker samtidigt den rumsliga sammankopplingen mellan stadsdelar, minskar upplevda och faktiska avstånd och förbättrar tillgängligheten för grupper med begränsad tillgång till bil, såsom barn, unga och äldre. Kvarvarande järnvägsspår och brofundamenten i ån får användning som aktiva inslag i förslaget, vilket förstärker platsens identitet och skapar en kontinuitet mellan historia och nutid.