Landskapets rågångar : sociala och rumsliga mönster i radhuskvarter under 1950-talet i Sverige och Danmark

Sammanfattning

Uppsatsen undersöker hur efterkrigstidens bostadspolitiska ambitioner tog social och rumslig form i svenska och danska radhusområden under 1950-talet. Genom platsbesök och studier av bostadsområden i Stockholm och Öresundsregionen analyseras hur landskapsarkitektur och radhusbebyggelse organiserade relationen mellan privata bostäder, halvprivata gårdsrum och gemensamma grönytor. Studien bygger på litteraturstudier, historiskt källmaterial samt visuella analyser av planstruktur och rumsliga samband. Det historiska materialet ställs därefter i relation till framtidens bostadsplanering utifrån sociala och estetiska perspektiv. Analysen visar att radhusområdet vid denna tid utgjorde ett bostadspolitiskt experiment där småhusets rumsliga kvaliteter kombinerades med hyresbostadens ekonomiska och organisatoriska struktur. Genom allmännyttiga och kooperativa beställare kunde radhuset utvecklas som en relativt tillgänglig bostadsform samtidigt som landskapsarkitekturen fick en central roll i att gestalta vardagslivets vistelserum. Gränser mellan privat och gemensamt utformades ofta som gradvisa övergångar där vegetation, terräng och gångstråk skapade socialt orienterade bostadsgårdar. Samtidigt visar studien att de sociala ambitionerna inte alltid realiserades fullt ut. I flera fall blev hyrorna för höga för arbetarklasshushåll och över tid har många områden omvandlats till ägda bostäder. Detta synliggör hur bostadsområdens sociala funktion är beroende av bredare institutionella och ekonomiska villkor. Uppsatsen argumenterar därför för att landskapsarkitektur inte kan förstås isolerat från bostadspolitik och förvaltningsformer. Erfarenheterna från 1950-talets radhusplanering visar att generösa och socialt orienterade bostadsgårdar möjliggjordes genom en stark koppling mellan gestaltningsideal och välfärdsstatens bostadspolitiska projekt. I relation till dagens planeringsdebatt pekar studien på att framtidens bostadsnära landskap i hög grad avgörs av de politiska och institutionella förutsättningar som styr bostadsbyggandet.