Olika bearbetningsmetoders effekt på skörd av sockerbetor

Sammanfattning

Syftet med detta arbete var att undersöka hur olika jordbearbetningsmetoder påverkar skörd, uppkomst och odlingsekonomi i sockerbetsodling. Ett praktiskt fältförsök genomfördes där tre olika bearbetningsdjup testades: tallriksharvning (10 cm), kultivering (20 cm) och djupluckring (35 cm). Studien kombinerades med en litteraturstudie av andra försök och vetenskapliga publikationer inom området. Resultaten för fältförsöket visade inga signifikanta skillnader mellan metoderna vid analys av alla upprepningar, men efter att upprepningar med uppenbara felkällor uteslutits visade sig djupluckring ge en signifikant högre rotskörd än tallriksharvning. Kultiveringen låg mellan dessa två utan statistisk skillnad. Uppkomsten påverkades inte signifikant av bearbetningsmetod, även om en något högre uppkomst sågs vid den grundare bearbetning med tallriksharvningen. Felkällor påverkade resultatet såsom variation i fält, otillräcklig GPS-precision samt andra mänskliga fel. För framtida försök rekommenderas bättre försöksdesign med slumpade rutor, större provytor och mätning av sockerhalt snarare än enbart rotskörd. Sammanfattningsvis visar den egna och tidigare genomförda studier att djupare bearbetning kan bidra till bättre rotutveckling och därmed högre skörd, särskilt i jordar utan naturlig struktur som sandjordar. De visar även att direktsådd ger lägre skördar och att betor behöver någon typ av luckring för att växa optimalt. Oftast skiljer sig inte strip-tillage ifrån andra konventionella bearbetningsmetoder. I stället påverkar faktorer så som erosion, jordart, maskiner, såbädd, dieselåtgång och tidsbesparing vilken bearbetningsmetod som passar varje jordbrukare bäst.