Ordets makt : Mot bakgrund av Försäkringskassans nya lagtolkning rörande personer i rättspsykiatrisk slutenvård

Sammanfattning

Studien genomfördes mot bakgrund av Försäkringskassans nya lagtolkning, där personer i sluten rättspsykiatrisk vård inte längre anses berättigade till sjukpenning, då de anses institutionaliserade på grund av brott, och inte i första hand på grund av sjukdom. Detta gestaltar vikten av hur personer framställs i myndigheters vägledningar för deras rätt till välfärdsinsatser. För att få kunskap om framställningarna, såväl som dess effekter och orsaker, föll valet på Faircloughs modell för kritisk diskursanalys. Myndigheter som valdes ut var Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Kriminalvården, Hälso- och sjukvården (Vårdhandboken) och Socialstyrelsen. Som stöd för tolkning och analys av studiens resultat har Goffmans (2014) resonemang om totala institutioner samt olika beskrivningar av diskursers funktioner och hur diskurser kan relatera till varandra använts som teoretiska ramverk. Studiens resultat har även analyserats mot bakgrund av historiska och samtida utvecklingar. Studiens resultat har visat att det finns variationer i hur persongruppen framställs i olika myndigheter. I Arbetsförmedlingens vägledningar omnämndes persongruppen inte alls. I Kriminalvården och Vårdhandbokens vägledningar beskrevs de främst som intagna, respektive patienter. I Socialstyrelsens vägledningar beskrevs de visserligen också som patienter, men också som potentiellt farliga och säkerhetsrisker. I Försäkringskassans vägledningar förekom det att persongruppen omnämndes specifikt, men anmärkningsvärt var hur ofta de kunde innefattas i andra beskrivningar, för att i vissa fall därefter exkluderas från dessa beskrivningar. Generellt framställdes persongruppen som dömd för brott, institutionaliserad på annan orsak än sjukdom, samt i termer om att vistas. Beskrivningar om att det fattas beslut om persongruppen och tvångsåtgärder samt att vården beskrev som något som får/ges, befäste persongruppen underordnade position gentemot vården. Det lyftes att beslut ska fattas med respekt för dennes självbestämmande, delaktighet och integritet, men framför allt framställdes detta som att individen ska få information och samtycka eller ej. Den generella framställningen var också att individen var institutionaliserad på grund av sina val, snarare än omständigheter utanför dennes kontroll. I relation till andrafiering och den straffande vändningen i den kriminalpolitiska utvecklingen, återfinns detta även i välfärden. Omständigheter som något som drabbat en individ, gör individen berättigad till medlidande, stöd och välfärdsinsatser, men är istället individen och dennes val hålls ansvarig för dennes situation, kan den även avskrivas från den sociala omsorgen. Studien synliggör hur viktiga diskurser om persongrupper är, för att förstå deras rätt till insatser och stöd i den sociala praktiken.