Uppsats

Osäkerhet i en komplex struktur : En kvalitativ intervjustudie om styrningens påverkan på kommunal krisberedskap och krisberedskapsförmåga i Sveriges största kommun

Master-uppsats

Försvarshögskolan

Publicerad: 2026

Språk: Svenska

Nyckelord

klicka för att söka

⌕decentralisering ⌕governance ⌕Municipality ⌕Styrning ⌕organizational resilience ⌕Kommun ⌕Krisberedskap ⌕Crisis preparedness ⌕indirekt ledarskap ⌕decentralization ⌕organisatorisk resiliens ⌕crisis preparedness capability ⌕local self-governance ⌕indirect leadership ⌕role-asymmetry ⌕krisberedskapsförmåga ⌕lokalt självstyre ⌕rollasymmetri

Sammanfattning

Totalförsvarets upprustning har medfört utökade krav på kommuners civila försvarsförmåga, med fokus på kris- och krigsberedskap. Styrningens inverkan på svenska kommuners krisberedskap och dess förmåga är tämligen outforskat. Syftet med denna kvalitativa studie är att erhålla en förståelse för kommunal krisberedskap i större offentliga organisationer med decentraliserad styrning. Utifrån tio semistrukturerade intervjuer med medarbetare och chefer i Stockholms kommun undersöktes uppfattningar om hur kommunen formar sin krisberedskap och dess förmåga utifrån styrning. Empirin analyserades genom abduktiv tematisk analys. Resultatet påvisade att utmaningar kunde relateras till kommunens decentraliserade organisationsmodell, styrdokument, byråkrati, ledarskap, informationsvägar och kapacitetsbyggande insatser. Osäkerhet utifrån otydliga prioriteringar, beredskapsroller, lagar och budgetanslag var några exempel. De två sistnämnda uppfattas motverka långsiktig beredskap. Indirekt ledarskap bedöms ha en betydande inverkan på krisberedskapskulturen medan tolkningsutrymmet i styrdokument försvårar en likställd kommunövergripande krisberedskapsförmåga. Externa samverkanskanaler, stora resurstillgångar, omställningsförmåga, enhetliga arbetssätt och lokal erfarenhet av krishantering upplevs emellertid bidra till organisatorisk resiliens. Studien påvisar en paradox mellan decentraliserad och centraliserad styrning där en kombination och balans av de båda tycks vara gynnsam. Recentralisering tros underlätta den kommunövergripande beredskapsutvecklingen, men på bekostnad av dynamisk lokal krisledningsförmåga och minskad demokrati.