Pengar, piller och policy : En marknadsanalys av den svenska och italienska antibiotikamarknaden och effekterna på antimikrobiell resistens

Sammanfattning

Över - eller felanvänd antibiotika leder till ökad risk för antimikrobiell resistens. När en bakterie har blivit resistent så har det skapats en motståndskraft, vilket gör antibiotikan verkningslös. Antibiotika är ett livsnödvändigt läkemedel, då det används rutinmässigt vid kirurgiska ingrepp och för att bekämpa bakteriella infektioner. Det finns inget alternativt läkemedel, vilket innebär att om antibiotika blir verkningslös är de globala konsekvenserna katastrofala. Den negativa utvecklingen har resulterat i att EU - kommissionen klassificerar antimikrobiell resistens (AMR) som ett av de tre största hälsohoten i världen. Internationella organisationer har presenterat krav och rekommendationer för hur länder ska hantera antibiotika och dess resistens, vilket har implementerats olika väl. Sverige har en av de lägsta frekvenserna av resistenta bakterier inom EU, medan Italien har en av de högsta. Hypotesen är att de nämnda ländernas resistensgrad har ett samband med hur väl man implementerat strukturer, regleringar och strategier på antibiotikamarknaden. Hypotesen undersöks genom en marknadsanalys baserat på en anpassad SCP - modell där Sveriges och Italiens respektive utfall värderas. I utfallen framgår det att Sveriges antibiotikamarknad är mer kontrollerad än den italienska. En mer styrd marknad skapar möjligheten att kontrollera antibiotikakonsumtionen, vilket i sin tur bestämmer resistensgraden. Å andra sidan innebär en mer kontrollerad marknad att läkemedelsföretagens vinstgaranti försvinner, dessa kan tvingas lämna marknaden vilket leder till brist på antibiotika. En mindre styrd marknad gynnar däremot läkemedelsföretagen då det finns en vinstgaranti och en större konsumtion. Nackdelen är att resistensgraden ökar. I marknadsanalysen presenterades även att länderna skiljer sig i ansvarsfördelning, då hälso - och sjukvård är mer decentraliserad i Italien jämfört med Sverige. Strukturer, regleringar och strategier för att hantera AMR implementerades nationellt i Sverige, medan det i Italien är upp till varje region att agera. Italiens ansvarsfördelning resulterar i att resistensgraden skiljer mellan det södra och norra regionerna, då regionernas styren skiljer i kvalitet. Slutligen lämnas förslag på förändringar för respektive land. Sverige behöver erbjuda en vinstgaranti för läkemedelsföretagen för att kunna säkerställa tillgången till antibiotika. Det råder brist idag, vilket medför att marknaden behöver bli mer attraktiv för företagen. Italien behöver förändra ansvarsfördelningen och införa nationella strukturer, regleringar och strategier. Det kommer öka möjligheten för mer påkostade åtgärder som gäller för alla regioner, vilket hanterar AMR mer effektivt.