Resonansens arkitektur : skönhet som relationell och förkroppsligad erfarenhet i trädgårds- och landskapsarkitektur

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka hur skönhet kan förstås både som en subjektiv upplevelse och en objektiv mätbar kvalitet i relation till människans upplevelse av rum och rumslighet. Genom en tvärvetenskaplig litteraturstudie integreras perspektiv från fenomenologi, miljöpsykologi, neurovetenskap samt teorier från trädgård- och landskapsarkitektur med arkitekten och teoretikern Christopher Alexanders teorier om skönhet som levande struktur. Studien syftar inte till att formulera en slutgiltig teori utan att belysa hur olika kunskapsformer kan vävas samman för att förstå estetikens roll i gestaltad livsmiljö. Genom en fenomenologisk och hermeneutisk ansats utvecklas syntesen Resonansens arkitektur som förklaringsmodell. Syntesen synliggör hur kropp, känsla, tanke och plats samverkar i upplevelsen av rum och rumslighet. Syntesen består av fyra samverkande delar: behovens arkitektur, känslornas och sinnenas arkitektur, hjärnans arkitektur och hjärtats arkitektur, vilka tillsammans med Alexanders 15 egenskaper utgör ett ramverk för att förstå hur skönhet kan uppstå som en form av resonans mellan människa och plats. När dessa arkitekturer är i koherens, när det inre och det yttre svarar på varandra, uppstår en upplevelse av liv, en resonans. Detta tolkas som en syntes av Alexanders Quality Without a Name, Pallasmaas tysta kunskap och Bornemarks syn på intuition och sinnlig erfarenhet. Studien visar att skönhet inte kan reduceras till personlig smak eller stil utan bör förstås som en relationell, existentiell och kroppslig kvalitet där subjektiva upplevelser och objektiva strukturer samverkar. Skönhet framträder här som en levande struktur som stödjer orientering, mening och samhörighet. Den utvecklade syntesen Resonansens arkitektur föreslås som ett analytiskt verktyg för vidare forskning och praktik, där mätbara och omätbara värden kan mötas i ett gemensamt språk för gestaltad livsmiljö. Resultaten pekar även på behovet av en utvidgad kunskapssyn där intuition, kroppslighet, kreativitet och geometri erkänns som centrala dimensioner i förståelsen av skönhetens roll i landskapsarkitekturen.