Rimlig rösträttsålder? : En idéanalytisk studie av gällande åldersgränser och tillhörande motiv

Sammanfattning

Det finns skäl att anta att rösträttsåldern 18 år inte kommer gälla för all framtid, däremot är det inte klart vilken ålder det borde vara. Denna uppsats undersöker således frågan vad är en rimlig åldersgräns för rösträtt för barn. Syftet är att öka förståelsen för vilken åldersgräns som kan anses som politiskt möjlig, och att på generell nivå bidra till ökad kunskap gällande demokratins avgränsningsproblem. Jag problematiserar begreppet underställdhet samt kravet på kompetens, och lanserar en egen och modifierad tolkning av vad kompetens bör betyda för barn. Frågorna besvaras utifrån en interpretativistisk ansats som inspirerats av Sangiovannis teori om praktikberoende. Jag menar att vägledning i frågan om den ”rätta rösträttsåldern” kan hittas genom att rikta blicken mot den institutionella praktiken, dvs. de formella och informella normer och värderingar som reglerar rösträttsålder. Jag genomför en idéanalys och arbetar med demokratiteoretisk litteratur samt med insamlat empiriskt material bestående av gällande åldersgränser i Sverige och motiven bakom dem. Frågeställningarna som besvaras är: (1) Pekar principer om inklusion och kompetens mot olika åldersgränser; (2) Finns det praktikberoende skäl som förekommit i motiv i lagstiftningen som talar för vissa åldersgränser?Resultatet visar på fem typer av argument: mognad och kompetens, skyddsbehov, självständighet, frågans betydelse för barnet samt harmonisering. Harmoniseringsprincipen hävdas begränsa alternativen till rösträttsålder till 12, 15, 16 och 18 år. Principen om underställdhet argumenteras tala för myndighetsåldern. Kompetensprincipen sägs peka mot 16 år. Samtidigt utmanar praktikberoende skäl kompetensprincipen genom att betona frågans betydelse för barnet, vilket skapar behov av ny kunskap.