Rörelse som relationellt verktyg : En studie om lärares resonemang kring relationsarbete i fritidshemmet

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur fritidshemslärare använder rörelse som ett relationellt verktyg för att främja social gemenskap. Studien undersöker lärarnas didaktiska syften med rörelse, vilka val de gör i undervisningen, samt möjligheter och utmaningar i detta arbete. Studien utgår från en kvalitativ ansats baserad på semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare i fritidshem. Empirin analyserades tematiskt med stöd i didaktisk teori, relationell pedagogik och Biestas utbildningsfilosofi kring socialisation. Resultatet visar att lärarna primärt använder rörelse som en social arena för att stärka samarbete och relationer, snarare än för enbart fysisk träning. Lärarnas didaktiska val kring gruppindelning, anpassning av regler och miljö är avgörande för inkludering. Ett framgångsrikt relationsarbete kräver en närvarande lärare som balanserar styrning med lyhördhet i stunden. Utmaningarna utgörs främst av starka idrottsnormer, statusskillnader samt brist på tid för kollegial reflektion. Studiens huvudsakliga slutsats är att rörelse utgör ett kraftfullt relationellt verktyg, men detta förutsätter ett medvetet didaktiskt ledarskap och en hög grad av relationell kompetens hos läraren.