Rörelseglädje och skolmiljöns möjligheter till Fysisk aktivitet : En retrospektiv kvantitativ studie av gymnasieelevers självskattade fysiska aktivitet under högstadietiden i förhållande till skolmiljön och upplevd rörelseglädje

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att retrospektivt undersöka eventuella samband mellan fysisk aktivitet, rörelseglädje samt skolmiljöns fysiska och sociala möjligheter under högstadietiden. Studien hade en kvantitativ tvärsnittsdesign med retrospektiv självrapportering. Datainsamlingen omfattade 100 gymnasielever i en medelstor svensk kommun, som svarade på en enkät. Delar av COM-B-modellen användes för att undersöka faktorer som påverkar fysisk aktivitet och rörelseglädje. Resultatet visade att mer än hälften av deltagarna (52 %) skattade sig som fysiskt aktiva ofta (38 %) eller alltid (14 %) under högstadietiden. Den upplevda rörelseglädjen visade ett medianvärde på 26 på en skala mellan 6 och 42. Gällande skolmiljöns möjligheter upplevde majoriteten att både sociala (45,5 %) och fysiska (46 %) möjligheterna fanns i viss utsträckning. Statistiskt signifikanta positiva samband fanns mellan fysisk aktivitet och fysiska möjligheter (rho = 0,56), sociala möjligheter (rho = 0,47) och rörelseglädje (rho = 0,40). Ett svagt men statistiskt signifikant samband fanns mellan rörelseglädje och fysiska möjligheter (rho = 0,27), medan sambandet mellan rörelseglädje och sociala möjligheter (rho = 0,17) inte var signifikant. Även om orsakssamband inte kan fastställas, indikerar resultaten att skolan kan främja elevers fysiska aktivitet och rörelseglädje genom fysiska och sociala möjligheter. Särskilt de fysiska möjligheterna framstår som centrala för både aktivitetsnivå och glädje, medan de sociala möjligheterna har ett tydligt samband med den faktiska aktivitetsnivån.