Sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande hos gymnasieelever i årskurs 3 i Norrbotten : En enkätstudie

Sammanfattning

Bakgrund: Tidigare studier visar att fysisk aktivitet har en positiv påverkan på det psykiska välbefinnandet. Trots det visar statistik att ungdomar är allt mindre fysiskt aktiva samtidigt som det psykiska välbefinnandet försämras. Kunskap kring sambandet är begränsad hos gymnasieelever i årskurs 3 i Norrbotten. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga sambandet mellan fysisk aktivitet och självskattat psykiskt välbefinnande hos gymnasieelever i årskurs 3 i Norrbotten. Metod: En enkätstudie genomfördes på gymnasieelever i årskurs 3 i Norrbotten. 31 rektorer kontaktades för att distribuera en webbenkät till årskurs 3. Webbenkäten inkluderade två frågeformulär, WHO-5 för psykiskt välbefinnande och Socialstyrelsens indikatorfrågor om fysisk aktivitet. Resultat: I studien deltog 52 gymnasieelever, 45 kvinnor och 7 män. Sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande var svagt positivt (r = 0,33) samt statistiskt signifikant (p = 0,016). Hos kvinnor var sambandet måttligt positivt (r = 0,44) och statistiskt signifikant (p = 0,003). Sambandet hos männen var svagt negativt(r = -0,28) och inte statistiskt signifikant (p = 0,537). 50% av deltagarna uppnådde en hög aktivitetsnivå, 26,9% hade en måttlig aktivitetsnivå och 23,1% uppnådde en låg aktivitetsnivå. Av de 52 deltagarna skattade 48,1% sitt psykiska välbefinnande som högt medan 51,9% skattade det som lågt. Konklusion: Studien visar att högre nivåer av fysisk aktivitet är associerat med bättre psykiskt välbefinnande hos gymnasieelever i årskurs 3 i Norrbotten, främst hos kvinnor.