Samverkan för jämlik tandhälsa : En kvalitativ studie om välfärdsorganisationers arbete med barns tandhälsa i socioekonomiskt utsatta områden

Sammanfattning

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka hur samverkan mellan välfärdsaktörer organiseras och upplevs i arbetet med att främja barns tandhälsa i socioekonomiskt utsatta områden, samt att analysera vilka organisatoriska faktorer som möjliggör eller begränsar sådan samverkan. Studien utgår från att socioekonomiska skillnader i barns tandhälsa kvarstår trots ett väl utvecklat tandvårdssystem i Sverige. Tidigare forskning visar att barns tandhälsa påverkas av sociala och ekonomiska livsvillkor, vilket aktualiserar behovet av samordnade och förebyggande insatser inom offentlig sektor. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades sex professionella från tandvård, elevhälsa och socialtjänst i Malmö med erfarenhet av arbete i socioekonomiskt utsatta områden. Materialet analyserades genom reflexiv tematisk analys inspirerad av Braun och Clarke (2006; 2022). Studien utgår från ett interpretativt och social konstruktionistiskt perspektiv samt teorier om collaborative governance, street-level bureaucracy, Critical Management Studies (CMS) och processuella organisationsteoretiska perspektiv. Resultatet visar att samverkan kring barns tandhälsa framstår som ett viktigt policyideal men att den praktiska organiseringen ofta präglas av organisatorisk fragmentering, otydlig ansvarsfördelning och personberoende relationer. Professionella beskriver att samverkan ofta bygger på informella kontaktvägar och individuellt engagemang i stället för långsiktiga organisatoriska strukturer. Resultatet visar även att prevention ofta nedprioriteras till följd av hög arbetsbelastning, begränsade resurser och fokus på mer akuta välfärdsproblem. Samtidigt framträder socioekonomisk utsatthet som nära kopplad till barns tandhälsa och familjers möjligheter att ta del av preventiva insatser. Studien visar att samverkan kring barns tandhälsa inte enbart handlar om professionellt samarbete utan också om offentlig organisering, styrning och organisatorisk kapacitet. Slutsatsen är att långsiktigt förebyggande arbete kräver mer integrerade och institutionellt förankrade samverkansformer där barns tandhälsa förstås som en del av bredare arbete för jämlik hälsa ochsocial hållbarhet.