Sjuksköterskans upplevelse av att kommunicera med barn inom slutenvården : En litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund Kommunikation är en central del av sjuksköterskans profession och har stor betydelse för att skapa trygghet, delaktighet och förståelse hos barn inom slutenvården. För att kommunikationen ska vara meningsfull behöver den anpassas efter barnets ålder, mognad och individuella behov. Tidigare forskning visar dock att sjuksköterskor ofta upplever utmaningar kopplade till tid, erfarenhet och kulturella aspekter. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att kommunicera med barn inom slutenvården. Metod Studien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Artiklar söktes i databaserna CINAHL och PubMed och kvalitetsgranskades enligt granskningsmall för kvalitativa studier. Tolv vetenskapliga artiklar analyserades med inspiration från Fribergs (2022) modell för kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Förmågan att vara anpassningsbar, Negativ påverkan av tidsbrist, Känslan av tillfredsställelse och Känslan av otillräcklighet. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever kommunikationen med barn som både meningsfull och utmanande. Förmågan att anpassa samtalet efter barnets behov framstod som central, medan tidsbrist, språkbarriärer och organisatoriska begränsningar påverkade kommunikationen negativt. Slutsats Kommunikation med barn inom slutenvården är en komplex och betydelsefull del av sjuksköterskans arbete. För att stärka barnets delaktighet och trygghet behöver sjuksköterskor ges bättre förutsättningar i form av tid, utbildning och organisatoriskt stöd. Resultatet belyser vikten av en personcentrerad och barnrättsbaserad kommunikation i enlighet med Barnkonventionen och omvårdnadens etiska värdegrund.