Sjuksköterskors bedömningar av smärta och behovet av smärtlindring hos barn som vårdas inom intensivvården

Sammanfattning

Hur barn uttrycker smärta är åldersberoende. Barn har också andra psykologiska behov än vuxna, beroende på ålder och utveckling. Det åligger en specialistsjuksköterska inom intensivvård ett yrkesansvar att arbeta personcentrerat och göra snabba bedömningar i komplexa vårdsituationer. Intensivvårdssjuksköterskor som arbetar med barn, måste också beakta barnperspektivet och barnets bästa i intensivvårdens alla delar. När barn vårdas inom intensivvården föreligger särskilda utmaningar för intensivvårdssjuksköterskan att bedöma, bemöta och lindra påtagligt fysiskt lidande såsom smärta. Syftet var att undersöka hur sjuksköterskor bedömer smärta och behovet av smärtlindring hos barn som vårdas inom intensivvården. Metoden som användes var systematisk litteraturöversikt med kvantitativ ansats. Artikelsökning genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och PubMed vilket tillsammans med en sekundärsökning genererade 13 artiklar vilka kvalitetsgranskades och inkluderades för dataanalys. Resultatet påvisade att det finns en påfallande skillnad mellan hur sjuksköterskor bedömer smärta, använder bedömningsverktyg och väljer att initiera smärtbehandling. Det finns dock en övervägande samsyn kring vikten av smärtbedömning och betydelsen av strukturerad smärtskattning. En positiv effekt efter införandet av sjuksköterskestyrda smärtbehandlings/sederingsprotokoll, påvisades vara att fler strukturerade smärtbedömningar utfördes. Endast en av sju studier påvisade en signifikant minskning av använda doser smärtstillande opioider efter implementering av sjuksköterskestyrda smärtbehandlings-/sederingsprotokoll. Då det samtidigt i flera studier påvisades en signifikant minskning av använda doser sederande läkemedel i form av bensodiazepiner, är slutsatsen att det behövs ytterligare forskning som kan utgöra underlag för utformning av behandlingsregimer för optimal analgosedering.