Skillnader i muskelaktivitet vid latsdrag med pronerat respektive supinerat grepp – en EMG-studie

Sammanfattning

Bakgrund: Latsdrag är en vanlig övning inom både styrketräning och rehabilitering för att träna ryggmuskulaturen. Tidigare forskning har motstridiga resultat kring hur olika greppvariationer påverkar muskelaktivitet vid latsdrag. Därför behövs mer kunskap om hur supinerat respektive pronerat grepp påverkar muskelaktiviteten i olika muskler. Syfte: Studiens syfte var att undersöka skillnader i muskelaktivitet vid latsdrag utfört med supinerat respektive pronerat grepp med samma greppbredd. Metod: Studien är en kvantitativ obeservationstudie med tvärsnittsdesign. Sex deltagare med erfarenhet av styrketräning och latsdrag inkluderades i studien. Muskelaktivitet registrerades med hjälp av yt-elektromyografi från musklerna, latisimus dorsi, teres major, biceps brachii, deltoideus posterior, trapezius pars transverus och infraspinatus. Deltagarna utförde 5 repetitioner på 70% av 1RM med supinerat och pronerat grepp. Muskelaktiviteten mellan de olika teknikerna analyserades deskriptivt med medianvärde och kvartiler. Resultat: Latissimus dorsi uppvisade hög aktivering i båda greppen men något högre vid pronerat grepp (39,1%) jämfört med supinerat (37,8%). Vid supinerat grepp observerades en högre aktivitet av biceps brachii (16,05%) jämfört med pronerat grepp (11,25%). Den största skillnaden mellan greppen sågs i teres major med 9,5% med högre aktivering vid supinerat grepp (23,7%) jämfört med pronerat (14,2%). En stor individuell variation observerades mellan deltagarna. Konklusion: Greppvariation har begränsad betydelse för muskelaktivering hos latissimus dorsi vid latsdrag men greppvariationen kan påverka aktiveringen av assisterande muskler så som biceps brachii och teres major. Antalet deltagare var få och variationen mellan dem stor, vilket begränsar generaliseringsbarheten. Resultatet bör därför tolkas med försiktighet, och fler studier behövs.