Sömn, fitness och risk för kardiovaskulär sjukdom; SCAPIS pilotstudie

Sammanfattning

Det finns idag en stark evidens för sambandet mellan sömnstörningar och risk för hjärt- kärlsjukdom. Fysisk aktivitet är ofta en del av behandlingen vid sömnproblematik och har även ansetts minska risken för hjärt-kärlsjukdom. Syftet med denna kvantitativa tvärsnittsstudie är att undersöka effekten av olika nivåer av fysisk aktivitet, mätt som kondition (VO2max), på sambandet mellan sömn och risk för hjärt-kärlsjukdom. H1; Dålig sömn ökar risken för att insjukna i hjärt-kärlsjukdom, i högre grad för individer med låg fitnessnivå jämfört med individer med högre fitnessnivå, H2; Fitnessnivå i sig påverkar sömnen och individer med högre fitnessnivå har också bättre sömn än individer med lägre fitnessnivå. Denna studie är baserad på data från SCAPIS pilotstudie pilotstudien med 1 111 deltagare i åldern 50-64 år. Valda sömnvariabler för denna studie var sömnkvalitet, insomni och sömnapné. Risk för hjärt-kärlsjukdom uppskattades med SCORE2 och fitness mättes med Ekblom-Bak cykeltest. Fitnessvariabeln omkodades till tre olika fitnessnivåer, låg, medel och hög. För statistiska analyser användes SPSS. Resultatet visade att sömnstörningar tycks öka risken för att insjukna i hjärt-kärlsjukdom i högre grad för individer med låg fitnessnivå jämfört med individer med högre fitnessnivå. Individer med högre fitnessnivå har delvis bättre sömnkvalitet och lägre grad av sömnapné än individer med lägre fitnessnivå. Sammanfattningsvis är resultatet blandat, men det finns vissa indikationer på att en högre fysisk aktivitet och fitness är positivt för att undvika sömnproblematik, vilket i längden skulle kunna minska risken för insjuknande i hjärt-kärlsjukdom.