Spannmålsproducenternas uppfattningar om jordbrukspolitiska systeminslag i Sverige och Norge : en jämförande kvalitativ studie

Sammanfattning

Svenska och norska spannmålsproducenter verkar under olika jordbrukspolitiska system. Sverige tillhör EU:s gemensamma jordbrukspolitik, medan Norge har ett eget nationellt system med jordbruksförhandlingar mellan Bondelaget och staten. Det påverkar de villkor som producenterna förhåller sig till i sin verksamhet. Syftet med studien är att undersöka hur spannmålsproducenter i Sverige och Norge uppfattar direktstöd och prisbildning, och hur dessa system påverkar, ekonomi, handlingsutrymme och beslut på gårdsnivå. Studien bygger på intervjuer med fem svenska och fem norska konventionella spannmålsproducenter. Studien använder sig av en kvalitativ metod för att undersöka människors upplevelser, erfarenheter och tolkningar av ett fenomen. Materialet har analyserats med tematisk analys utifrån New Institutional Economics och Locus of Control. Resultatet visar att direktstöden uppfattas olika i de två länderna. Svenska respondenter ser stöden som ekonomiskt viktiga, men framför allt vid låga marknadspriser och som en inkomsttrygghet. Norska respondenter beskriver stöden som grundläggande för gårdens ekonomi, och en del av producenternas samhällskontrakt. Även prisbildningen skiljer sig tydligt åt. Svenska producenter beskriver prisbildningen som marknadsstyrd, instabil och svårbegriplig. Det bidrar till handlingsutrymme genom lagring och försäljningsstrategier, men också osäkerhet och en svag förhandlingsposition. I Norge upplevs prisbildningen som mer institutionellt styrd, målpris och de årliga jordbruksförhandlingarna upplevs bidra till trygghet och skapar en tydlig ram för företaget att verka inom. Samtidigt betonar dem norska respondenterna en osäkerhet kring val till Stortinget eftersom det kan förändra statens vilja att bidra till spannmålsproducenterna. För producenterna förflyttas alltså risken på marknaden till politiska förhandlingar som deras producentorganisation hanterar. Skillnaderna i ländernas producenter handlar inte om nivåer av ekonomiskt stöd, utan om hur de beskriver relationen mellan deras företag, kund och staten. En andra slutsats är att prisbilden skapar osäkerhet i båda länderna, fast genom olika mekanismer.