Specialistsjuksköterskors upplevda arbetsbelastning vid prehospital luftvägshantering : En kvantitativ enkätstudie med NASA-TLX

Sammanfattning

Bakgrund: Luftvägshantering inom ambulanssjukvården är en tidskritisk och kognitivt krävande uppgift. Akuta situationer som kräver luftvägsintervention i form av endotrakeal intubation (ETI), larynxmask eller maskventilation kan innebära en hög risk för kognitiv överbelastning hos specialistsjuksköterskan, vilket kan hota patientsäkerheten. Erfarenhet antas fungera som en positiv faktor, men hur den upplevda arbetsbelastningen förändras mellan karriärens start- och slutfas är inte fullständigt kartlagt. Syfte: Syftet var att undersöka specialistsjuksköterskors skattade arbetsbelastning vid tre olika luftvägsinterventioner, samt att jämföra upplevelsen att utföra dessa mellan yrkeslivets start- och slutfas. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med retrospektiv ansats genomfördes. Datainsamling skedde via en digital enkät baserad på mätinstrumentet NASA Task Load Index (NASA-TLX), som mäter arbetsbelastning utifrån sex dimensioner. Urvalet bestod av specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvården (n = 40) från 15 olika regioner i Sverige. Data analyserades med parat t-test för att jämföra skillnader i medelvärden mellan start- och slutfas för varje luftvägsintervention. Resultat: Den självskattade arbetsbelastningen var statistiskt signifikant lägre i slutfasen jämfört med startfasen för samtliga sex dimensioner vid både endotrakeal intubation (p < 0,001) och nedförande av larynxmask (p < 0,001). Vid maskventilation med andningsblåsa minskade belastningen signifikant (p <0,001), medan den självskattade prestationen förblev utan signifikant förändring (p > 0,05). Endotrakeal intubation skattades som den kognitivt och fysiskt mest krävande interventionen i båda faserna.