Strandskydd vid små vatten efter 2025 års reform : En analys med fokus på förutsebarhet

Sammanfattning

Strandskyddet bygger på en avvägning mellan allmänna skyddsintressen och den enskildes dispositionsrätt. Små vatten har under en längre tid omfattats av det generella strandskyddet. Genom 2025 års reform har regleringen ändrats för vattenområden av mindre storlek. Reformen syftar till att stärka den formella förutsebarheten genom fasta gränsvärden, samtidigt som den lämnar rättsliga bedömningsfrågor till rättstillämpningen. Syftet har varit att klarlägga hur de nya bestämmelserna i 7 kap. 13 a-c §§ MB ska tolkas och tillämpas. Analysen har genomförts med rättsdogmatisk metod och utgår från relevanta rättskällor såsom lagtext, förarbeten, praxis samt doktrin. Vidare har myndighetsmaterial använts för att förtydliga rättsläget. Resultatet visar att reformen har ökat den formella förutsebarheten, särskilt genom införandet av tröskelvärden och en mer differentierad reglering. Samtidigt har osäkerheten inte försvunnit, utan i stället flyttats till bedömningen av om det enskilda vattenområdet är av särskild betydelse för strandskyddets syften. Slutsatsen är att reformen stärker den enskilde fastighetsägarens möjlighet att disponera över sin mark, men kan samtidigt medföra ett svagare skydd för friluftsliv och biologiska värden.