"Tvångsinternering av farliga alkoholister" : En historisk granskning av förarbeten som hanterar tvångsvård vid skadligt bruk eller beroende

Sammanfattning

Studien undersöker framställningen av den sociala problembilden av skadligt bruk eller beroende och samsjuklighet mellan beroende och psykisk ohälsa samt vad framställningen innebär för ansvarsfördelningen och legitimeringen av tvångsvård. Detta studeras genom en tematisk analys av förarbeten från 1913, 1981 och 2023 inför betydande reformer av tvångsvårdslagstiftningen för personer med skadligt bruk eller beroende. Studien tillämpar en socialkonstruktionistisk ansats och materialet analyseras med hjälp av Losekes (2003) teoriom hur sociala problem konstrueras samt Engels (1977) biopsykosociala modell. Av resultatet framkommer att problembilden kring beroendet har förändrats inför de olika förslagen om reform av tvångsvården. INykterhetskommittén (1913) framställdes det skadliga bruket eller beroendet som ett disciplinärt problem till följd av individens moraliska och karaktärsmässiga brister. I SOU 1981:7 förändras den sociala problembilden av det skadliga bruket eller beroendet till att vara ett resultat av individens sociala utsatthet, den så kallade “missbruksmiljön”. De sociala faktorerna kring det skadliga bruket eller beroendet framträder inte i samma utsträckning i SOU 2023:5. Beroendet beskrivs vara en psykiatrisk diagnos och det sker en medikalisering av förståelsen kring ett beroende. Studiens resultat visar att samsjuklighet inte erkänts som fenomen förrän SOU 2023:5. Redan i nykterhetskommittén (1913) uppmärksammades att personer kunde ha psykisk ohälsa och skadligt bruk eller beroende samtidigt, de framställdes och hanterades däremot som skilda tillstånd. Problembilden var i dessa förarbeten i vilket vårdsystem personerna med samsjuklighet var bäst lämpade: kriminalvården, sjukvården eller beroendevården. Medikaliseringen innebär ett skifte i ansvarsfördelningen samt en förändrad prioritering där medicinsk expertis värderas högre än rättssäkerhet. Tvång kritiseras genomgående för att vara begränsande av individers fri- och rättigheter. Tvång legitimeras som en nödvändighet när den med skadligt bruk eller beroende utsätter anhöriga eller resterande samhälle för skada eller fara, samt om personen är en fara för sig själv.