Tvärprofessionell samverkan mellan skola, socialtjänst och polis : När samverkan möter blåljus

Sammanfattning

Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka på vilket sätt specialpedagogisk kompetens uppfattas och används i tvärprofessionell samverkan mellan skola, socialtjänst och polis, med särskilt fokus på det brottsförebyggande arbetet med barn och unga i riskzon för kriminalitet. Den insamlade empirin består av arton semistruktuerade intervjuer. Tolv intervjuer har genomförts antingen fysiskt eller digitalt och resterande sex har skett skriftligt. Som ett teoretiskt ramverk för studien har systemteori och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell använts för analys av resultatet. Studiens resultat visar att professionerna uppfattar och definierar barn och unga i riskzon för kriminalitet som ett brett och komplext område. Flera riskfaktorer samspelar och påverkar varandra, och behöver därför förstås i relation till varandra. Skolmisslyckanden och hög skolfrånvaro lyfts fram som centrala riskfaktorer, samtidigt som skolan beskrivs som en betydande skyddsfaktor som kan balansera upp dessa risker. Skolan uttrycks som viktig för tidig upptäckt av ogynnsam utveckling och en möjlighet till en trygg relation med en vuxen. Samtliga informanter lyfter att tvärprofessionell samverkan fyller en viktig funktion i det brottsförebyggande arbetet. Samverkan behövs för att skapa en helhetsbild men försvåras av en bristande samordning mellan professionerna. Specialpedagogens roll och funktion framställs som något otydlig för informanterna.