Upplevelser av bemötande i vården bland personer med alopecia areata, psoriasis eller vitiligo : En litteraturöversikt

Sammanfattning

Bakgrund: Synliga kroniska hudsjukdomar som alopecia areata, psoriasis och vitiligo är ofta förenade med betydande psykosocialt lidande. Förändringar i hår och hud påverkar identitet, självbild, socialt deltagande och livskvalitet. Hur personer med dessa tillstånd upplever bemötandet i vården kan påverka deras upplevelse av sjukdomsbörda och lidande, vilket gör vårdmötet relevant ur ett omvårdnadsperspektiv. Syfte: Syftet är att undersöka hur personer med synliga kroniska tillstånd som alopecia areata, psoriasis och vitiligo upplever bemötandet inom vården. Metod: Studien genomfördes som en icke-systematisk litteraturöversikt med en systematisk översikts struktur. Sökningar i CINAHL, PsycInfo och PubMed kompletterades med manuella sökningar. Tio vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ, kvantitativ eller mixad metod uppfyllde inklusionskriterierna. Artiklarna kvalitetsgranskades med Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag och analyserades med induktiv tematiskanalys. Resultat: Analysen genererade fyra huvudteman: (1) upplevelsen av att inte tas på allvar i mötet med vården; (2) upplevelsen av att lämnas ensam med en synlig sjukdom; (3) att försöka hitta rätt i en svårnavigerad vård; (4) upplevelsen av ett gott bemötande – när vården gör skillnad. Deltagare beskrev hur deras tillstånd ibland betraktades som ett utseendeproblem av vårdpersonal, vilket förminskade lidandet och påverkade tilliten till vården. Samtidigt framkom att lyhördhet, empatiskt lyssnande och delaktighet, med tydlig och begriplig information, kunde göra vårdmöten stödjande och stärkande. Psykosociala konsekvenser hamnade ofta i skymundan och tillgång till psykologiskt stöd begränsades av organisatoriska och strukturella förutsättningar. Slutsats: Litteraturöversikten visar att bemötandet i vården påverkar hur personer med alopecia areata, psoriasis och vitiligo upplever sitt lidande, sin delaktighet och sina möjligheter att leva ett meningsfullt liv med ett synligt kroniskt tillstånd. Resultaten pekar på behovet av personcentrerad, holistisk och stigmamedveten omvårdnad där sjuksköterskan bekräftar patientens erfarenheter, ger begriplig information, skapar utrymme för patientens berättelse samt integrerar psykosocialt stöd i det vardagliga vårdandet.