Upplevelser av utfodringsmetoder för inappetenta katter på vårdavdelningar : en intervjustudie med djursjukvårdspersonal

Sammanfattning

Inappetens hos katter under inskrivning på djursjukhus är vanligt förekommande. Till följd av deras integritet och känslighet för stress kan det uppkomma svårigheter kring att få katterna att äta. Dessutom kan grundorsaken till inskrivningen ha stor inverkan på hur mycket katten äter då sjukdom och illamående påverkar aptiten. På grund av en unik proteinmetabolism och ett stort behov av protein, kräver katter ett regelbundet födointag för att tillgodose proteinbehovet, vilket ofta hindras på klinik. Konsekvenserna av inappetens kan i vissa fall bli allvarliga, där bland annat immunförsvar, sårläkning och återhämtning påverkas negativt. Det finns begränsat med litteratur kring hur katters aptit kan stimuleras i en vårdmiljö, samtidigt som området domineras av översiktsartiklar och expertutlåtanden. Syftet med denna intervjustudie är att undersöka vilka utfodringsmetoder som används av djursjukvårdspersonal samt hur dessa upplevs fungera. Totalt intervjuades sex respondenter från djursjukhus i Sverige, varav fyra legitimerade djursjukskötare och två djurvårdare på nivå tre. Intervjuerna hölls via mötestjänsten Zoom Video Communications, Inc.© och spelades in för att sedan transkriberas och anonymiseras. Respondenternas svar färgkodades enligt gemensamma teman och sammanställdes därefter inom sex olika kategorier. Resultatet visade att de vanligaste utfodringsmetoderna som användes av djursjukvårdspersonal var trugning, läkemedel och miljöanpassningar. Dessa metoder ansågs även fungera bäst, medan den metod som ansågs fungera sämst var tvångsmatning. Trugning omnämndes ofta, dock med varierande definition mellan respondenterna. Överlag ansåg respondenterna att trugning endast fungerar under särskilda premisser. Att dutta foder på nosen användes av flera respondenter som en del av trugningen och ansågs ha god effekt för att få katter att börja äta. Vid användning av läkemedel ansågs effekten vara svår att utvärdera men att metoden blev effektiv i kombination med annat. En metod kallad kattmusik användes av en respondent som en typ av stressreducering vilket ansågs kunna stimulera aptiten. Majoriteten av utfodringsmetoderna som användes av respondenterna överensstämde med befintliga översiktsartiklar och guidelines. Enligt djursjukvårdspersonalen ansågs metoderna trugning, läkemedel och miljöanpassningar som mest effektiva, medan tvångsmatning ansågs som minst effektiv. Samtidigt användes tvångsmatning av ett fåtal respondenter, där brist på orginalstudier kring metodens effekter kan vara orsaken. Vidare upplevdes aptitstimulerande och antiemetika fungera väl i kombination med andra utfodringsmetoder, vilket indikerar att det kan finnas ett värde i att kombinera olika metoder för att stimulera katternas aptit. Inom metoden miljöanpassningar användes kattmusik som en typ av stressreducering vilket kan tänkas utgöra en grund för framtida forskning. Resultatet från detta kandidatarbete är svårt att applicera i ett större sammanhang, men ger en inblick i djursjukvårdspersonalens upplevelser och ger en indikation på hur vidare forskning inom ämnet kan utföras.