Utbrändhet och arbetsengagemang som separata eller motsatta fenomen : En empirisk studie baserad på JD–R–modellen

Sammanfattning

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur arbetskrav, arbetsresurser och återhämtning samverkar inom ramen för JD–R–modellen i relation till utbrändhet och arbetsengagemang bland svenska ekonomer. Studien syftar även till att analysera om utbrändhet och arbetsengagemang bör förstås som separata fenomen eller som motsatta poler. Metod: Studien genomförs med ett kvantitativt tillvägagångssätt genom en enkätundersökning riktad till yrkesverksamma ekonomer i Sverige. Den insamlade datan analyseras med statistiska metoder i syfte att undersöka samband mellan arbetskrav, arbetsresurser, återhämtning, utbrändhet och arbetsengagemang. Resultat och slutsats: Resultaten visar att arbetskrav främst är relaterade till utbrändhet, medan arbetsresurser främst är relaterade till arbetsengagemang, vilket stödjer JD–R–modellens två processer. Studien visar även att utbrändhet och arbetsengagemang är negativt relaterade men inte direkta motsatser, då båda tillstånden kan samexistera. Vidare indikerar resultaten att återhämtning främst fungerar som en medierande mekanism i relation till utbrändhet. Sammantaget antyder resultaten att arbetsrelaterat välbefinnande är ett komplext och flerdimensionellt fenomen. Examensarbetets bidrag: Studien bidrar med ökad förståelse för hur arbetsrelaterade faktorer relaterar till välbefinnande och prestation inom ekonomyrket. Resultaten kan vara relevanta för organisationer som vill främja hållbara arbetsmiljöer och minska risken för utbrändhet. Förslag till fortsatt forskning: Framtida studier bör inkludera longitudinella analyser samtundersöka andra yrkesgrupper och återhämtningens roll i större utsträckning. Nyckelord: Utbrändhet, arbetsengagemang, JD–R–modellen, arbetskrav, arbetsresurser, återhämtning.