Arbetsutformning & medarbetarens intention att stanna kvar

Sammanfattning

Bakgrund: Personalomsättning är en återkommande utmaning för många organisationer och kan medföra konsekvenser såsom kompetensförlust, minskad kontinuitet och ökade rekryteringskostnader. Tidigare forskning har visat att arbetsutformning kan påverka både arbetsengagemang och medarbetares intention att stanna kvar i organisationen. Forskning har dock främst fokuserat på statistiska samband mellan olika arbetsrelaterade faktorer, medan mindre uppmärksamhet riktats mot hur medarbetare själva upplever dessa samband i sin arbetsvardag. Syftet: Syftet med studien är att beskriva och analysera hur medarbetares upplevelser av arbetsutformning påverkar intentionen att stanna kvar i organisationen. Teoretisk referensram: Studien utgår från den arbetskaraktäristiska modellen (Hackman & Oldham, 1976), där autonomi, variation och återkoppling används för att analysera och förstå arbetsutformning. Arbetsengagemang används som en mellanliggande variabel för att analysera hur upplevelser av arbetsutformning relateras till medarbetares intention att stanna kvar i organisationen. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ fallstudie vid ett IKEA - varuhus. Det empiriska materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med åtta medarbetare från olika avdelningar. Materialet analyserades med stöd av studien analysmodell, där autonomi, variation och återkoppling relateras till arbetsengagemang och intentionen att stanna kvar. Resultat och analys: Resultatet visar att autonomi, variation och återkoppling upplevs ha betydelse för medarbetarnas arbetsengagemang. Möjligheten att påverka det egna arbetet, möta varierande arbetsuppgifter och få återkoppling genom kunder, kollegor och chefer bidrar till att arbetet upplevs som stimulerande, utvecklande och meningsfullt. Analysen visar att dessa aspekter av arbetsutformning bidrar till arbetsengagemang, vilket i sin tur relateras till medarbetarnas intention att stanna kvar i organisationen. Resultatet visar även att autonomi, variation och återkoppling inte upplevs som isolerade faktorer utan som sammanlänkade delar av arbetsvardagen. Slutsats: Studien bidrar med en kvalitativ förståelse av hur arbetsutformning upplevs av medarbetare och hur autonomi, variation och återkoppling tillsammans kan bidra till arbetsengagemang och stärkt intention att stanna kvar i organisationen. Resultatet fördjupar därmed förståelsen av sambandet mellan arbetsutformning, arbetsengagemang och retention ur ett medarbetarperspektiv.