Vapenindustrin och vapenexporten i svensk säkerhetspolitik efter Nato-inträdet: Hur omformas argumenten? : En argumentationsanalys av statliga aktörer och Svenska Freds efter Sveriges Nato-inträde

Sammanfattning

Denna studie undersöker och analyserar hur den officiella argumentationen kring den svenska vapenindustrin och vapenexporten har förändrats i samband med Sveriges historiska omläggning av säkerhetspolitiken och anslutningen till Nato. Syftet med uppsatsen är att bidra till en fördjupad förståelse av hur statliga aktörer legitimerar och rättfärdigar vapenexport i en ny säkerhetspolitisk kontext, samt hur dessa nya narrativ utmanas och ifrågasätts av det civila samhället. Studien genomförs metodologiskt som en argumentationsanalys av ett strategiskt urval statliga dokument, däribland utrikesdeklarationer och skrivelser om strategisk exportkontroll, från tidsperioderna 2021-2022 samt 2024-2025. Detta ställs i relation till kritiska publikationer och debattinlägg från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Det teoretiska ramverket baseras på Johan Galtungs teoretiska ansats om positiv och negativ fred, vilket används för att belysa och analysera de motstridiga säkerhetslogiker som präglar debatten. Resultaten visar att argumentationen har genomgått ett fundamentalt och genomgripande skifte. Före ansökningsprocessen till Nato påbörjades, motiverades behovet av en inhemsk vapenindustri primärt genom argument om nationellt oberoende och militär alliansfrihet. Efter inträdet i Nato legitimeras verksamheten istället genom hänvisningar till allianssolidaritet, interoperabilitet och kollektiv avskräckning. Analysen indiker att staten i allt högre grad prioriterar en logik baserad på “negativ fred” (militär styrka och frånvaro av våld) vilket står i direkt konflikt med de krav på “positiv fred” (demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar fred) som förespråkas av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Studiens slutsats är att Nato-medlemskapet har medfört att realpolitiska säkerhetsintressen har fått företräde framför normativa värderingar, vilket resulterade i en omdefiniering av Sveriges internationella roll. Från att vara en neutral fredsnation till att bli en lojal säkerhetsproducent inom alliansen.