Vardagskulturen formar staden : Att utveckla och konkretisera cultural mapping

Sammanfattning

Dagens planeringsmetoder brister i att förstå vardagskultur; människors sätt att leva, använda och skapa mening på en plats. En metod som finns för att förstå detta är cultural mapping där kulturella resurser och verksamheter insamlas och karteras. Metoden visar främst var resurserna finns, men inte vilka värden som saknas eller behöver stärkas. Cultural mapping saknar därför ett tydligt analyssteg som identifierar platsers brister och konkretiserar deras utvecklingsmöjligheter, vilket gör metoden svår att använda för att utveckla kulturella resurser. Denna studie syftar till att förstå hur metoden cultural mapping kan utvecklas i planeringssyfte för att analysera vardagskultur i offentliga rum, och att förstå vilka kunskaper om vardagskultur som cultural mapping kan ge. Studien utför cultural mapping, alltså kartlägger empiri från dokument-, enkät- och observationsstudier, i Kristianstads innerstad och kompletterar den befintliga metoden med ett egenframtaget analytiskt ramverk kallat ramverket för vardagskulturella dimensioner. Ramverket ställer upp frågor baserade på Lefebvres konceptuella triad och vardagskulturella dimensioner som sammanställs i studiens forskningsöversikt, där frågorna besvaras för fyra platser på lokal nivå. Då olika platser har olika förutsättningar visar ramverket vilka brister varje plats har, som mål, strategier och tillämpningar sedan enkelt kan skapas utifrån. Studiens slutsatser visar att cultural mapping kan utvecklas genom att lägga till ett analytiskt ramverk som grundar sig i teori och forskning. Utvecklingen av metoden ger en konkret metodföljd, vars resultat visar hur kunskap om platsers vardagskultur kan implementeras i planeringsprocessen och främja stadsbyggnadsutvecklingen. Studien ger också ökad kunskap om vardagskultur, där miljöer som är rika på vardagskultur, enligt studien uppstår där det finns möten, rörelse, användning och appropriering. Studien visar också på att vardagskultur ofta är osynlig i traditionell planering trots att den starkt påverkar människors relation till staden och platser i den. Studien diskuterar utformningen av metoden och konstaterar att metoden fungerar väl för ändamålet, men hade kunnat kompletterats med djupintervjuer eller workshops och ett remissteg för att få djupare resultat. Att visa hur det analytiska ramverkets resultat kan användas genom tillämpning gav förståelse kring att metoden kan användas för vidare gestaltning och detaljplanearbete på lokalnivå. Slutligen diskuteras huruvida studien lyckades utveckla och konkretisera cultural mapping genom att jämföra den existerande metoden med studiens metod. En skillnad är att den existerande metodens insamlade empiri främst används för att bekräfta en kommuns redan etablerade mål och strategier, snarare än för att generera nya kunskaper eller omformulera planeringsunderlag utifrån invånarnas kulturella behov och vardagspraktiker.