Vem äger berättelsen om socialtjänsten? : En diskurspsykologisk studie om trovärdighet, makt och misstro av den svenska socialtjänsten och dess porträttering i podcasts om barn- och ungdomsärenden.

Sammanfattning

Denna studie syftar till att utforska hur socialtjänsten porträtteras i podcastavsnitt som behandlar barn- och ungdomsärenden inom socialtjänsten. Studien undersöker vilka tolkningsrepertoarer och subjektspositioner som framträder i materialet samt hur porträtteringen kan förstås i relation till förtroendet för socialtjänsten. Studien bygger på en diskurspsykologisk ansats med utgångspunkt i socialkonstruktionism och maktperspektiv. Empirin består av fyra svenska podcastavsnitt där deltagare diskuterar erfarenheter och upplevelser av socialtjänstens arbete med barn och unga. Resultatet visar att socialtjänsten huvudsakligen porträtteras genom negativa och problemorienterade tolkningsrepertoarer: socialtjänsten som hotfull och maktutövande, socialtjänsten som bristfällig och inkompetent samt socialtjänsten som ett system som förvärrar utsatthet. Inom dessa möjliggörs olika subjektspositioner, såsom den hotade föräldern, den maktlösa medborgaren och problembarnet. Podcastformatets narrativa och personliga karaktär framstår samtidigt som betydelsefull för hur emotionella berättelser ges legitimitet och trovärdighet. Studien synliggör hur podcasts fungerar som en offentlig arena där föreställningar om socialtjänsten produceras och reproduceras, vilket potentiellt kan påverka allmänhetens förståelse och förtroende för verksamheten.