Vem får bidra? : Samverkan mellan digitala volontärer och etablerade aktörer

Sammanfattning

Denna studie undersöker vilka förutsättningar och utmaningar svenska etablerade aktörer identifierar för samverkan med digitala volontärer. Studien tar sin utgångspunkt i att digitala volontärer i ökande grad deltar i kriser, samtidigt som deras relation till etablerade aktörer är otydlig. Studien genomfördes med kvalitativ forskningsdesign baserad på semistrukturerade intervjuer med både digitala volontärer och representanter från etablerade organisationer. Det empiriska materialet analyserades genom tematisk analys enligt Braun & Clarke (2006), utifrån ett teoretiskt ramverk baserat på Ansell & Gash (2008) modell för samverkan och Harris m.fl. (2017) paradoxteori om inkludering/exkludering. Resultaten visar att digitala volontärer uppfattas som en ambivalent resurs. Deras snabbhet, flexibilitet och förmåga till mobilisering framhålls som centrala styrkor. Samtidigt skapar faktorer som bristande kontroll, otydliga roller och osäkerhet kring tillit hinder för samverkan. Studien visar vidare att tillit i hög grad kopplas till kontroll och formalisering hos etablerade aktörer, medan digitala volontärer utvecklar alternativa former av tillit baserade på praktisk handling och relationella nätverk. Slutligen visar studien att samverkan inte primärt begränsas av ovilja, utan av organisatoriska och institutionella förutsättningar. Detta innebär att digitala volontärer synliggör begränsningar i etablerade samverkansmodeller, särskilt i relation till digitala och spontana former av organisering.