Algoritmernas blick: En foucauldiansk analys av Ds 2025:7 Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid

Sammanfattning

Denna uppsats analyserar lagförslaget Ds 2025:7 Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid. Syftet är att undersöka hur förslaget motiveras och förstås, varför analysen utgår från idéer av den franska filosofen Michel Foucault om diskurser och makt. Uppsatsen analyserar hur gängrelaterat våld konstrueras som ett samhällshot inom lagförslagets diskurs och hur AI-baserad ansiktsigenkänning framställs som en nödvändig och självklar lösning. Genom en diskursanalys undersöks vilka perspektiv om våldet och lösningen som ges utrymme och vilka som marginaliseras. Vidare genomförs en maktanalys där förslaget analyseras i relation till Foucaults begrepp om disciplinär makt.Analysen visar att lagförslaget bygger på en diskurs där gängrelaterad brottslighet framställs som ett allvarligt samhällsproblem samtidigt som brottsbekämpningen beskrivs som otillräcklig. Inom denna diskurs ges staten och Polisen en central roll i att definiera problemet, vilket bidrar till att framställa behovet av nya verktyg som självklart. AI-baserad ansiktsigenkänning presenteras därför som ett effektivt och relativt oproblematiskt verktyg, samtidigt som vissa risker och kritiska perspektiv ges begränsat utrymme.Maktanalysen visar vidare att den föreslagna användningen av tekniken kan förstås som en form av disciplinär makt. Genom möjligheten att identifiera och övervaka individer i offentliga miljöer skapas förutsättningar för en mer omfattande och subtil form av kontroll, som kan liknas vid ett teknologiskt panoptikon. Samtidigt legitimeras användningen av tekniken genom att den kopplas till trygghet och genom att den presenteras som en naturlig del av redan etablerade rättsliga och institutionella strukturer.