Är fritidsläraren en outnyttjad resurs? : En jämförande intervjustudie om fritidslärarens funktion i arbetet med att främja skolnärvaro

Sammanfattning

Syfte: Syftet med studien är att analysera hur rektorer och fritidslärare uppfattar fritidslärarens funktion i skolans främjande arbete med skolnärvaro. Fokus riktas speciellt på relationellt arbete, samverkan samt organisatoriska förutsättningar. Studien har en jämförande design för att få syn på likheter och skillnader mellan yrkeskategorierna. Metod: Studien har en kvalitativ ansats och empirin har insamlats med hjälp av semistrukturerade intervjuer, med stöd av en intervjuguide. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av en tematisk analys, för att identifiera återkommande mönster som skapar teman utifrån deltagarnas beskrivningar. De identifierade teman som framkom har vi förankrat med tidigare forskning för att sedan analysera dessa genom Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori. Teoretiskt ramverk: I denna studie används Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori för att synliggöra hur fritidslärares och rektorers uppfattningar formas mellan de olika nivåerna. Från elevers direkta närmiljö i samspel med fritidslärare, mikrosystem, till samverkan mellan professionerna, mesosystem till exo- och makrosystemet vilka berörs i mindre omfattning. Genom detta ramverk blir det möjligt att studera hur fenomenet skolnärvaro påverkas av relationella, organisatoriska samt strukturella faktorer. Resultat: Resultatet visar att fritidslärare framhåller sociala relationer, närvaro och trygghet som centrala faktorer i det främjande arbetet, vilket de menar bidrar till att identifiera tidiga tecken. Medan rektorer fokuserar på organisatoriska verktyg som frånvarosysten samt utredande analyser. Fritidslärare upplever att deras kompetenser ligger i den sociala arenan och särskilt rasten är ett verktyg för att upptäcka tidiga tecken på skolfrånvaro. Samverkan mellan professioner anses av båda grupper som avgörande, men fritidsläraren lyfter specifikt organisatoriska brister och begränsad delaktighet i skolans kollegiala möten. Både rektorer och fritidslärare lyfter rasten som en social arena i det främjande arbetet. Fritidslärare uttrycker att deras kompetens inte alltid tas tillvara och efterlyser tydlighet i uppdraget. Rektorerna ser samtidigt fritidslärarna som en outnyttjad resurs och visar framtidstro på en helhetssyn i skolans närvaroarbete.Slutsats: Fritidslärarna och rektorerna har grundläggande kompletterande perspektiv på främjande arbete med skolnärvaro. Fritidslärare lyfter särskilt relationellt arbete och närvaro i elevers sociala kontexter som centrala faktorer, medan rektorer fokuserar på organisatoriska faktorer och systematik. Vilket även speglar professionernas huvuduppdrag och plats i systemet, och därmed erkänns hur alla systemnivåer i det teoretiska ramverket är beroende av en fungerande samverkan för att stödja det främjande arbetet med skolnärvaro.