Att förstå digital förmedlade mängd-löften

Sammanfattning

Introduktion Löften är ett socialt fenomen som är en viktig del i människornas liv, integrerat i grunden och fyller en funktion för vårat samhälle. Idag när vi för stora delar av våra liv digitalt används nätgemenskaper för att avge löften som når många mottagare på en gång. Dock förändrar teknik vad löften är och hur vi hanterar dem. Problem Problemet som denna studie undersöker är att dagens kunskaper om löften inte förklarar digitalt förmedlade mängdlöften. Digitalt förmedlade mängdlöften som personer avger via dagens populära nätgemenskaper står i konflikt med en formell definition av löften – interpersonlöften. En sådan definition ges av Fruh, baserad på Scanlons inflytelserika definition av interpersonlöften. Konflikten grundar sig dels i att teknik förändrar hur löften hanteras. Dels i att enligt definitionen så kan inte interpersonlöften avges till många personer samtidigt. Studien antyder att fenomenet i stort är outforskat inom ämnet människa-dator interaktion, vilket innebär att inom området saknar de kunskaper som krävs för att med design av system, bemöta brister som studien påpekar, i dagens hantering av dessa löften. Därför söker studien bygga kunskaper kring digitalt förmedlade mängdlöften, med fokus på den grundläggande egenskapen att de är moraliskt bindande – att löftesgivaren förbinder sig själv att fullfölja löftet av moraliska skäl. Forskningsfråga Forskningsfrågan är: ”Hur tänker löftesgivare kring att digitalt förmedlade mängdlöften är moraliskt bindande?”. Metod Studien genomfördes som en fallstudie av ett befintligt fenomen vid en framtida situation, hjälpt av en pappersprototyp. Datainsamling skedde medelst semi-strukturerad intervju med enskilda. Analys genomfördes medelst tematisk analys. Resultat Främsta resultaten är att personerna i studien betraktade sin hantering av digitalt förmedlade mängdlöften som moraliskt bindande och hanterade dem enligt den föreslagna förklaringen, grundad i Fruhs definition av löften mellan personer. Deltagarna i studien tog sina löften på allvar och knöt dem till sin verkliga livssituation. Genomgående ansåg de sig bundna att fullfölja sina löften även när omständigheterna försvårade det, och var högst motvilliga att erkänna situationer där de skulle bryta dem. Resultatet visade även att en formaliserad hantering av löften till många, där dialog med löftesmottagaren var begränsad, gav upphov till förvirring över formalia, oro för personkonflikter samt ifrågasättande av den egna självbilden. Deltagarna reagerade på låg godtagandegrad med besvikelse och önskade omförhandla eller förfina löftet. Diskussion Studien är ett lyckat exempel på att använda Fruhs definition av interpersonlöften som förklaring för digitalt förmedlade mängdlöften, och ger inledande men värdefulla insikter om fenomenet. Den pekar även ut en designrymd där denna förklaring kan ligga till grund för framtida design av digitala system för löfteshantering. Resultaten bör dock användas med försiktighet, då studien avser en framtida situation och inte direkt är överförbar till hur löften hanteras på dagens nätgemenskaper, samt att studien genomfördes med få deltagare. Studien omfattade enbart löftesgivaren och löftesmottagaren var simulerad, vilket begränsade möjligheterna att studera den fulla komplexiteten i löfteshanteringen. Fortsatta studier med fler deltagare, ett bredare urval och en interaktiv prototyp skulle möjliggöra att även studera löftesmottagarens roll och den dialog mellan parterna som visade sig vara efterfrågad.