Att höra barn i rättsprocessen : En kvalitativ analys av polisens förhörstekniker vid barnfridsbrott

Sammanfattning

När den nya barnfridsbrottslagen infördes år 2021 blev barn som bevittnat brott målsägande, i stället för vittnen. Detta ställer höga krav på kvaliteten i barnförhör, både för att säkra bevisning och för att barnets upplevelse av förhörssituationen inte ska bli negativ. Barn som förhörs av polis är i en extra utsatt situation, vilket motiverar relevansen av att undersöka förhörssituationen utifrån ett viktimologiskt perspektiv. Denna studie syftar till att undersöka hur förhörsledares tillvägagångssätt i Stockholm förhåller sig till forskningen vid förhör med barn samt undersöka hur förhörssituationen kan tänkas påverka barnet i fråga. Studiens material är förundersökningsprotokoll där transkriberingar från fem olika barnförhör har analyserats. Materialet har bearbetats genom en kvalitativ tematisk analys med en deduktiv ansats. Resultatet visar att förhörsledarna till viss del förhåller sig till forskningen, där öppna- och direktiva frågor förekommer. Suggestiva och upprepade frågor förekom också i samtliga förhör, vilket i viss mån avviker från polisens riktlinjer. Vidare visar resultatet att förekomsten av empati och delaktighet var relativt låg i barnförhören, vilket kan indikera på risken för sekundär viktimisering hos barnen. Studien bidrar med kunskap kring hur förhörsledare i Stockholm arbetar i barnförhör och hur förhörstekniken kan förstås i relation till forskning samt utifrån ett viktimologiskt perspektiv.