Att införa och orkestrera generativ AI i verksamheten : En kvalitativ studie av organisatoriska förutsättningar för affordansrealisering med generativ AI

Sammanfattning

Generativ AI har på kort tid blivit en central fråga för verksamheter som vill utveckla arbetssätt, effektivisera processer och skapa nya former av verksamhetsnytta. Samtidigt visar forskning om digital innovation och affordanser att teknikens potential inte realiseras automatiskt genom införande, utan formas genom samspelet mellan tekniska egenskaper, organisatoriska förutsättningar och aktörers handlingar. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur verksamheten går tillväga för att skapa organisatoriska förutsättningar vid införande och orkestrering av generativ AI i befintliga arbetssystem. Studien genomförs som en kvalitativ intervjustudie med sex deltagare i chefs- och arbetsledande roller som har erfarenhet av digitalisering, verksamhetsutveckling och generativ AI, inom skilda branscher. Det teoretiska ramverket kombinerar Kohli och Melvilles modell för digital innovation, Strauss, Klein och Scornavaccas affordansprocess för emergent IT, Berente, Gu, Recker och Santhanams perspektiv på AI:s egenskaper autonomi, inlärning och okritiserbarhet, samt resursorkestrering. Dessa perspektiv används för att analysera hur deltagarna anser att generativ AI uppfattas, förbereds, orkestreras och realiseras, samt vilka effekter det får i verksamheter, genom en kombination av deduktiv och induktiv tematisk kodning. Studiens deduktiva bidrag är fördjupade, emiska förklaringar av hur existerande villkor, affordansförberedelse och affordansrealisering tar sig uttryck i praktiken vid införande av generativ AI. Det induktiva bidraget är ett utvidgat konceptuellt ramverk där fem mönster framträder som centrala mekanismer för affordansrealisering, mönster som inte explicit förutses av det deduktiva ramverket. Data framträder som ett grundläggande primärvillkor som övriga villkor är beroende av, som affordanser inte kan realiseras utan. Individuell vilja att förändra identifieras som ett avgörande personligt villkor vars komplexitet teorin inte fullt ut fångar. Förberedelsen präglas av en experimentdriven logik där iteration och riskminimering sker parallellt. Motivation bakom införandet och prioriteringar visar sig forma hela processen på sätt teorin inte förutser. Slutligen framträder human-in-the-loop som en gemensamt framvuxen styrningsprincip som genomsyrar samtliga verksamheter, från förberedelse till realisering, och som institutionaliseras som en permanent del av hur arbetet organiseras även efter att affordanser väl realiserats. Sammantaget visar studien att hanteringen och orkestreringen vid realisering av affordanser med generativ AI är en dynamisk och icke-linjär process som kräver mer än teknisk implementation och att de organisatoriska förutsättningarna samspelar på specifika och svårförutsägbara sätt som varierar mellan verksamheter.