Sammanfattning

Användningen av generativa AI-verktyg ökar snabbt inom högre utbildning, särskilt inom akademiskt skrivande, vilket väcker frågor om studenters självständighet och lärande. Denna kvalitativa studie undersöker hur universitetsstudenter upplever användningen av generativ AI (GAI) som stöd under skrivprocessen och i sitt lärande. Den teoretiska grunden bygger på Vygotskijs sociokulturella teori, särskilt begreppet den proximala utvecklingszonen (ZPD), som erbjuder ett perspektiv på hur GAI kan fungera som ett kognitivt och pedagogiskt verktyg. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med sex universitetsstudenter från olika utbildningsområden i Sverige. En tematisk analys användes för att identifiera mönster och teman i materialet. Resultaten visar att studenterna främst använder GAI i början och slutet av skrivprocessen för idégenerering, strukturering av text och grammatisk granskning. Även om AI ofta uppfattas som en ”hjälpsam coach” eller kompletterande handledare, värderar studenterna fortfarande mänsklig handledning för en djupare akademisk förståelse och återkoppling. Samtidigt uppmärksammas risker som felaktig information vid användning av GAI. Diskussionen belyser både möjligheter och utmaningar med att använda GAI i akademiskt skrivande. Även om GAI kan öka självförtroendet och minska kognitiv belastning, finns risker som överdrivet beroende, minskad motivation och reducerad reflektion. Resultaten tyder på att AI-verktyg fungerar bäst som kompletterande stöd inom studenternas ZPD och att framtida utveckling av GAI bör sträva efter mer kontextuella, ämnesspecifika och individualiserade funktioner som bättre överensstämmer med utbildningens mål.

Utforska vidare

Liknande uppsatser

Uppsatser med liknande ämnen och nyckelord.